En vardagshistoria

Nordic Soul Syndicate – The Latnivaara Freeze

(Live Sessions & Alternate Takes)

Inspelad mellan eldhjärtat i Bastuträsk och den isblå stillheten i Latnivaara.
Det här albumet fångar den råa, levande pulsen av Nordic Soul Syndicate i sin mest organiska form – när kylan möter funken, och när jazzen andas genom den nordliga frosten.

Efter trettio plattor och otaliga sessions har bandet återvänt till grunderna:
en handfull mikrofoner, en publik som andas i takt, och den där elektriska nerven som uppstår när allt kan hända.

Bastuträsk Blasphemy (Live 1989) och Extreme Jazzual Blasphemy öppnar som frusna dokument från en annan tid – arkeologiska upptagningar av syndikatets första jazzritualer.
Sedan följer ett glittrande töväder av nyskrivna och återuppväckta låtar:
What’s That Sound?, Desert Moon Serenade och Frost Symphony smälter samman i ett hypnotiskt nordiskt groove.

Mystic Lady (Jazz 130 Festival) och Crazy Lady (Instrumental Live) visar hur gamla teman kan anta nya skepnader – den ena med andlig hetta, den andra med kylig precision.
I Chaos in the City Beat blandas urban puls med tundrans tystnad, innan allt exploderar i Carnaval Apokalyps och Liquid Encore.

Avslutningen, Crazy Lady (Funk Live Edit), är mer än en låt – den är en blinkning till allting som varit, och till allt som fortfarande vibrerar i norrskensljuset.

The Latnivaara Freeze är en liveplatta, men också ett tillstånd.
Ett fruset ögonblick i NSS-universumet där varje ton, varje andhämtning, är en påminnelse om varför musiken fortfarande brinner i kylan.

------------------------------------->

🎵 Nordic Soul Syndicate – The Latnivaara Freeze
(Live Sessions & Alternate Takes)

Bastuträsk Blasphemy (Live 1989)

Extreme Jazzual Blasphemy (Live 1989)

What’s That Sound?

Desert Moon Serenade

Frost Symphony

Mystic Lady (Jazz 130 Festival)

Crazy Lady (Instrumental Live)

Chaos in the City Beat

Carnaval Apokalyps

Liquid Encore

Crazy Lady (Funk Live Edit)

Desert Moon Serenade pt onee [LIVE]

What´s that sound?

Efter den instrumentala första plattan fördjupas resan — människans psyke, delat mellan kött och kod, börjar tala med sig själv.
Här blir maskinen inte längre ett verktyg, utan en själ som härmar medvetandet.

“We rise through noise, we burn through sound.
The code returns, the truth unbound.”

Mind Control II är både uppföljare och motreaktion till ettor: mer emotionell, mer rytmisk, men också mer obehagligt mänsklig.
Allt låter som om musiken själv försöker förstå varför den existerar.

Brutal Bacon

Algorithmic Godhead

SKEUMORPH PLAUGE – “Svarta Madame”

Singelbeskrivning

“Svarta Madame” är Skeumorph Plauges första svarta epistel — en iskall och rituell blackmetal-hymn som markerar projektets inträde i den nordiska mörkertraditionen.

Låten för lyssnaren djupt in i en dimhöljd skog, där skuggor rör sig mellan träden och något okänt följer varje steg. Med sina förvridna gitarrväggar, råa vokaler och en hotfullt pulserande rytm är “Svarta Madame” en berättelse om ett väsen som både vakar och väntar.

Det är en hymn för de som vågar gå längre in i mörkret —
en förbannelse i ljudform, förevigad.

Skeumorph Plauge – “Snogubbens Ondska”

Låtbeskrivning

“Snogubbens Ondska” är Skeumorph Plauges mest monumentala och brutala stycke hittills — en lång, iskall blackmetalkatedral av vansinne och förintelse.

Låten bygger sakta upp som ett mörkt snöoväder över fjällen: först stilla, sedan skoningslöst. Riffen är frusna som järn, trummorna slår som isras och sången skär genom ljudbilden som en demoniskt viskande snöstorm.

Berättelsen är en nordisk skräckvision:
Snögubben som inte är ett barnsligt vinterbygge — utan ett gammalt väsen av köld, hat och uråldrig vrede. En vit gestalt som vaknar när mörkret faller, och vars ondskefulla hjärta slår av ren frost och hunger.

Låten är en resa genom:
❄️ det långsamma uppvaknandet
❄️ den brutala förvandlingen
❄️ det totalförstörande raseriutbrottet

“Snogubbens Ondska” är över sex minuter av ren, kall apokalyps.
En hymn till vinterns okända fasor.

Svarta Madame [Extended Version]

SKEUMORPH PLAUGE – “Evil Gods of the Elites”

Album­beskrivning

“Evil Gods of the Elites” är Skeumorph Plauges mest apokalyptiska och kompromisslösa verk hittills — ett konceptalbum som skildrar mänsklighetens sista tid i en värld styrd av osynliga härskare, uråldriga gudar och maskerade makter som manipulerar civilisationens slutskede.

Omslaget, med sin elektriska rift av blått ljus i ett annars bottenlöst mörker, speglar albumets kärna: en spricka i himlen där de sanna härskarna visar sig. Här föds den nya ordningen — kall, främmande, gudlös.

Albumets elva spår är som kapitel ur en förbjuden bok:

Awaken Allah – ett stormande uppvaknande av de dolda makterna.

Seeking God of Destruction – sökandet efter den gud som inte frälser utan förintar.

Destruction and Pollution – en mardrömslik procession genom en döende värld.

The Smog of Tomorrow – giftiga framtidsvisioner i ljudform.

Closer to the Most Deadly War Ever – pulserande, skoningslös marsch mot katastrofen.

Evil Gods of the Elites – albumets centrala ritual: mötet med maktens verkliga ansikten.

الصمت الأسود – Black Silence – total tystnad som blir ett eget rop.

Dangerous Laughs – galenskapen bryter igenom röken.

Slaughter of the Stars – kosmisk förintelse, där himlen själv krossas.

Slaughter of the Stars Part II – den slutliga massakern; allt slocknar.

She Is Evil at the Barn – en sista, jordnära konfrontation med ondskan i dess mest mänskliga form.

Musikaliskt är albumet en blandning av dystopisk blackmetal, industriell undergångsestetik och rituella ljudlandskap. Det är brutalitet med mening. Kaos med syfte. En resa in i en framtid som inte längre tillhör människan.

“Evil Gods of the Elites” är inte ett album —
det är en varning, en profetia och ett kall från mörkret.

Dangerous Laughs

She Is Evil at the Barn

SKEUMORPH PLAUGE – “Ut med Julen”

Singelbeskrivning

“Ut med Julen” är Skeumorph Plauges svarta antijul-anthem — en brutal uppgörelse med glittrig högtidsstress, falsk frid och tomma löften. När decemberdimmorna lättar och granen står kvar som ett torrt lik i vardagsrummet, då tänds elden.

Omslaget visar precis vad låten handlar om:
en ensam julgran som brinner som en fackla i midvintermörkret.
Ingen sentimentalitet, ingen nostalgi — bara ren rensning.

Låten är snabb, rå och skoningslös:
raspiga skrik, iskalla gitarrer och blastbeats som känns som en iskastad snöskovel i ansiktet. Det är ljudet av att kasta ut allt julskräp, både symboliskt och bokstavligt.

“Ut med Julen” är ritualen efter högtiden:
❄️ bränn granen
❄️ fördriv stressen
❄️ dränk tystnaden i svartmetall

Det är den enda låt som verkligen avslutar julen på rätt sätt.

Ut Med Julen

Skeumorph Plauge – “Dozer för Död”

Låtbeskrivning

“Dozer för Död” är en av Skeumorph Plauges mest brutala och obevekliga kompositioner — en mekanisk blackmetalhymn där en förintande maskin rullar genom natten som ett omen om kollaps. Låten skildrar en värld där marken skakar, fasader faller och motstånd krossas under en stålsläggas eviga tyngd.

Verserna beskriver en apokalyptisk procession: en dozer som river allt hopp, allt ljus och alla drömmar framför sig. Riffen är malande, tunga som jordskred, och sången skär genom ljudbilden som metall mot betong.

Refrängen är låtens ritualistiska kärna —
Stålslägga faller, raserar rad för rad —
ett mantra av smärta, kaos och domedagskraft.

I bridgen når låten sin mest hotfulla punkt: dozer genom natten, med blod i vinden och ställningar som ger vika. Det är en hymn till kraften, våldet och den oundvikliga undergången som följer i dess spår.

“Dozer för Död” är ljudet av civilisationens sista suck —
en maskin utan nåd, i en värld utan återvändo.
[Verse]
Dozer för död
Krossar drömmar
Nattens ursinne
Marken darrar

[Verse 2]
Brutal maskin
Förintelsens kraft
Genom asfalt
Motstånd krossat

[Chorus]
Stålslägga faller
Raserar rad för rad
Smärta och kaos
Evig stark samlad

[Verse 3]
Fasader faller
Tårar ljudlöst skrik
Jorden förblöder
Livet går in i konflikt

[Chorus]
Stålslägga faller
Raserar rad för rad
Smärta och kaos
Evig stark samlad

[Bridge]
Dozer genom natten
Endlös styrka
Blodsdoft i vinden
Ställningar brista

Dozer för Död [Remastered]

🟢 8a Korta: Bas på Burk 

“8a Korta: Bas på Burk” är den tredje och avslutande delen i Nordic Soul Syndicates vansinnigt charmiga 8a-svit — och här landar allt i ett råare, mer avskalat och nästan industriellt uttryck.
Om Neon på Söndag var neonhimlen och Två för mycket var efterfestens överdos, är Bas på Burk morgonen efter:
den där rostiga, lo-fi-själen som ändå fortsätter vibrera.

Det är skivan där NSS skalar bort allt utom det nödvändiga:
metall, rytm, brus, hjärta. Men det mest ironiska är att denna har mer metal än nånsin! PROGG JAZZ METAL! 
Burkar som dunsar i takt, kablar som glappar med stil, och en bas som låter som om den spelats in i ett garage som sett både bättre och värre dagar.

Det är fulsoul som blivit vuxen, men utan att tappa sin skitiga energi.

Ljudbilden är tight men sprucken, färgerna dova och glödande —
koppar, olivgrönt, djupblått och nordsken i burkmetall.
Det är här trilogin både kollapsar och fullbordas.
Varje låt känns som en bön i ett maskinrum, en liten rit genom brus, glitch och ärlighet.

Plattan bär på spår där tonen saknar sustain, där själen spiller ut igen, där mixen har filt över sig och där allt lät rätt igår men fel i dag.
Det är en hyllning till ljud som inte vill vara perfekta.

“Bas på Burk” är det sista kapitlet,
det jordnära, rostiga fundamentet som binder samman hela 8a-världen.
En slutpunkt som inte är slut — mer som en stålburk som fortsätter resonera långt efter att rytmen tystnat.

Allt lät rätt igår

# Airport Records – Biografi

**Airport Records** är ett kreativt musiknav och hemmastudio baserad utanför Linköping, Sverige. Projektet föddes ur en passion för musikskapande och ljudexperiment, och har under åren vuxit till att bli ett namn för både bandprojekt, soloinspelningar och samarbeten med andra musiker.

Studion, även kallad **Airport Studio Records**, startades av **Johan Klintsäter** (grundare av The Grand Station) som en plats där idéer kunde förverkligas utan begränsningar. Namnet kommer dels från närheten till Linköpings flygplats, dels från känslan av att varje låt är en resa som lyfter från startbanan.

Genom åren har Airport Records varit hemvist för en lång rad musikaliska projekt:

* **The Grand Station** – huvudbandet som blandar 70-talets jamrock med 90-talets grunge och 2000-talets alternativa sound.

* **Mira Ghost** – ett AI-drivet, experimentellt projekt som kombinerar instrumentala ljudlandskap med elektronisk mystik.

**Sqeoumorph Plauge**, **Lazy Highway**, **Nordic Soul Syndicate** och flera andra alias har också vuxit fram under samma paraply.

Studion är inte bara en plats för inspelning, utan även för **produktion, mixning, mastring och visuell identitet**. Albumomslag, logotyper, affischer och konstverk skapas ofta parallellt med musiken, vilket gör Airport Records till ett helhetskonstnärligt projekt.

### Filosofi

Airport Records bär på filosofin att musik är både **frihet och dokumentation**. Varje låt blir en del av ett större arkiv – en tidsstämpel över känslor, idéer och samhällsreflektioner. Här möts det analoga och det digitala, retroinfluenser och framtidsteknologi, hantverk och automation.

### Nutid och framtid

Idag fungerar Airport Records som **plattform och etikett** för alla projekt som Johan och hans kollegor skapar. Musiken ges ut på digitala plattformar som Spotify och YouTube, och ibland även i fysiska format.

Framtiden för Airport Records handlar om att fortsätta utforska **nya ljudvärldar, nya samarbeten och nya teknologier**, samtidigt som man bevarar känslan av den där första studion i ladan – en plats där allt började.

Algorithmic Godhead

Airport Records Sweden

Related tracks