テレビアニメ「パリピ孔明」エンディングテーマ「気分上々↑↑」

気分上々↑↑

月光花

矢島美容室 - ニホンノミカタ - ネバダカラキマシタ

Nothing Seems Real är The Grand Stations första fullängdsalbum, släppt 2011, och markerar en viktig milstolpe i bandets tidiga historia. Albumet spelades in under en intensiv period 2009–2010, då bandet fortfarande sökte sin identitet men samtidigt hittade det unika sound som skulle komma att prägla dem framåt.

Musikaliskt rör sig skivan mellan alternativa rockrötter och 70-talets jamrock, med inslag av 90-talets grunge och en rå livekänsla som fångar energin från bandets spelningar. Gitarrerna är drivande men aldrig överproducerade, sången bär på en blandning av melankoli och kraft, och låtarna växlar mellan episka crescendon och mer lågmälda partier.

Tematiskt speglar Nothing Seems Real känslan av att befinna sig i en värld som inte riktigt går att greppa – drömsk, ibland mörk, men med en envis vilja att fortsätta framåt. Albumet innehåller flera av de låtar som fortfarande ses som klassiker i The Grand Stations repertoar.

Det var också den sista skivan för den första sättningen av bandet innan flera medlemsbyten skedde, vilket gör Nothing Seems Real till ett slags avslut på en era – men också starten på allt som skulle komma.

LineUp:
Gustav Andersson, Sång, Mixning, Mastering
Johan Klintsäter, Lead Guitars
Robin Lagergren, Rhythm Guitars
Niklas Jansson, Bass
Christer Ekeros, Drums

On top

The Last Person, a DIY artist who single-handedly manages every aspect of his music from songwriting and performance to mixing, mastering, and promotion, is set to release his new manifesto, "The Last Person's Theme." The name itself means "the person least likely to," reflecting his position on the periphery of the scene, creating music on his own terms.

Following his debut album Record of Inner Conflict, a document of his inner struggles, this new song marks a true new beginning. Incredibly, the track was born from a time capsule: a lost demo he wrote over a decade ago at the age of 20, rediscovered by chance. It captures the raw, unfiltered impulse of a young man armed with a belief in rock and roll, while also harboring the cynical fear that it might all be an illusion-a duality that remains at the core of The Last Person today.

Reimagined with a decade's worth of production skill, the track fuses its original garage-rock energy with a modern, dynamic sound. The release itself is an experiment: an English-language EP will be released first, followed by a Japanese version, with each featuring four distinct mastering versions at different LUFS levels. It is a public test of how his music will be heard in the age of streaming loudness normalization - a bold move only possible for a true DIY artist.

As he says, laughing, "If someone happens to listen just once and think it's good, that's the best thing." That unadorned sentiment is the source of the song's brilliance.

カサブタ

蘇芳ささめ

Related tracks