Invant Vansinne

Vargar & Får

Ännu en dag
från dröm till verklighet
eller är det tvärt om?
Jag stinker vanvett
för mitt öga som ser
betraktar genom känsla
och försöker brista ut i skratt
för att ge, när jag inte kan
men snart är det natt

Insikt genom smärta
en instinkt att beakta
Inåtsluten mer och mer
i försök att skåda sanning
för att till slut explodera
i raseri
det kalla intet du kallar liv
är för mig ingenting

Another day 
from dream to reality 
or is it vice versa? 
I stink madness 
for my eye that sees 
sees by feeling 
and trying to burst out laughing 
to give, when I can not 
but soon it will be night 

Insight through pain 
an instinct to consider 
Inward closed more and more 
in attempts to behold the truth 
to eventually explode 
in fury 
Cold nothing you call life 
is for me nothing

Till Dig (När Jag Försvinner)

Äntligen vår igen
Hoppsan, färska sår igen
men vafan
"säg mig, hur mår du min vän?"
håll käften
bespara mig resten
bespara mig plågor
dumma frågor, blir eld och lågor, 
jag brinner dag för dag  
för varje andetag jag tar
- hatet fyller mig
För att säga hejdå med alkohol 
för att få en natts sömn, mitt högsta mål
Men jag går runt som ett fån
önskar allt var en dröm
men jag vaknar aldrig - 
jag är fast här
där det jävlar i mig börjat stinka misär
men det måste finnas en lösning på alla besvär
när hatet tar över, allt blir ohållbart
hamnar på låst avdelning,
inga besök, helt lönlöst
får länge höra "du får åka hem snart"
medicinen gör det svårare att se klart 
inte ett skit hjälper
inte så lätt att hålla sig positiv
allt mer negativ, avsmak för allt liv
en smaksak, men jag går rakt på sak
det finns bara plats för mig under mitt tak

Ni är alla ett jävla skämt
jämt och ständigt envisas med er blotta existens
oförmögna att ens andas luften
och skakar i abstinens
yttrar nonsens i alkholdemens
fan less på er, vill inte se er mer
ni är helt utan förmåga, 
så jag kommer inte bemöda mig att besvara nästa fråga
så det ekar trivsamt ensamt 
när jag talar lättsamt för mig själv
och ger mig själv skäll igen
men det ännu är i vind i mina segel
och jag skrattar åt dig 
när du vill visa dina utkast och skisser
vill diskutera Nietzsche i all hast, 
Men ta du en titt i spegeln
Du har ju stagnerat, förstår du ens Hegel?
pratglad om rakblad men sak samma
men du står ju fortfarande och andas
nervös och står och stammar
Du saknar medel för utveckling min vän
seså, tillbaka till ruta ett, igen
och jag vill passa på att påpeka,
jag vill ändå inte vara med och leka

Vårdintyg

Members: Johan & C.L


Jag har tröttnat
varför ens försöka 
när allt svartnat
Livet är en lögn, 
en becksvart natt
men lösningen finns i flykten
som göder vansinnet
några piller, nån lina
sen tömmer vi bongvattnet
sitter och flinar
glömmer morgondagen
men vi vet att den kommer ifatt
livet spelar mig ett ständigt spratt
samtidigt som jag vill komma ikapp
vill jag bara glömma gårdagen
men tycks ha fastnat här i misären
Jag rycks från verkligheten
- Fan! det händer igen!
förstör artärer
blodet rinner
medan jag försvinner
och världen brinner...
Pessimism har blivit en vanesak
precis som eskapism och avsmak
därför jag är så förälskad i knivar
rakblad och återfall 
rakt på sak är det ett gränsfall - ett gränsland
Så stå där och begrunda mig undergivet
åh, låt mig bara gå vidare
bortom tiden allt ivrigare
åh, så jag hatar livet
så jag sträcker mig efter kniven

"Jag skriker förtvivlat farväl
Vad är det värsta som kan hända?
Orkar inte vänta
Farväl - hejdå!"

Eldfödd och förblindad av hat,
irritation och tomt prat
istället för att vifta med rakblad
kan jag äntligen se klart, 
vardagsångest - det är en vanesak
åh den ger så monoton inspiration
Jag lever som en textboksabstraktion
formad av terapisamtal
fast jag har blivit van
vid en hopplös situation
alkohol och nitrazepam
för att slippa stagnation
det dämpar ångest och mardrömmarna
tröttheten och min eviga längtan
Jag river sönder ansiktet i ren frustration
varje söndag - det kallas passion!
Tack vare vansinnets utbrott
är jag en sann livsälskare sedan länge
för jag vet helt enkelt inte bättre
Skallar huvudet mot väggen
tills jag inte hör röster längre
inte ens era falska toner,
allt försvinner bara i kakofonin
Jag vill bara sova ut
så med med ett förvridet flin
sänker jag förhastat en till flaska vin
och gör mig redo för ett nytt besök hos psykiatrin
andas in rök som jag blåser ut
förkastade ovanor blir till bästa vänner
åh vilken värme det skänker
varför frågar du hur jag känner?
vet du ens vad som händer?
Nej, trodde inte det
inte ens jag har en aning om vad som sker
men vad gör det, 
för jag orkar inte mer
Hejdå, farväl!

Eskapi Skane

Popular tracks