Discofreak

Bussen Åker

Ria Wägners Palt

KLOCKREN PUNKROCK FLOCKABLUTT

Flockablutt bildades på Tornhagsskolans skolgård vårterminen 1979. Alla bandets medlemmar gick då i 9:an. Vi var ordentligt inspirerade av den lokala punkscenen med band som IQ55 och Blitzen i spetsen. 

Vi hade förstås också koll på Ebba, Pistols och Clash. Roffe, som var den ende av oss som dessutom hade sett Sex Pistols på Orfi, hade nyligen läst Slapstick av Kurt Vonnegut. Han erinrade sig en romanfigur, Flocka Blutt, och föreslog det som namn på bandet. Att han i själva verket heter Flocka Butt fäste vi ingen större uppmärksamhet vid när vi senare insåg detta misstag. Ihopskrivet till Flockablutt stod det redan klart. Så skulle vi heta!

Bandet bestod av nämnde Rolf Hemmingsson (gitarr), Bjarne Berglund (bas), Per Waller (trummor) och Loke Hallberg (sång och gitarr). Den ende som var musikaliskt skolad var Pelle, som gått i kommunala musikskolans trumkurs sedan mellanstadiet. Övriga var självlärda och hade harvat sina instrument på egen hand mellan några månader och något år. Men med en stabil trummis kommer man långt! Replokal blev gillestugan i KB-villans källare i Ryd. Där hade vi riggat några enkla stärkare, gitarrer och bas. Sången gick genom mikrofoner av billigast möjliga kassettbandspelartyp som satt upptejpade i taket i brist på stativ. Lokes pappa Tord Jöran stämde våra gitarrer och basen inför varje rep i början. Lite senare kunde vi genom bidrag från en studiecirkel i Studiefrämjandet köpa ett billigt PA. Studiecirkelboken av Monica och Carl-Axel Dominique tittade vi däremot aldrig i.

Vi gav oss entusiastiskt på en salig blandning av eget material och covers med allt från Lou Reed’s Sweet Jane till Junior Murvin’s Police and Thieves (som vi då trodde var en Clashlåt). Det egna materialet innehöll en hel del nonsens, men ibland fick vi till det. Som i Ria Wägners Palt. En Clashriffsinspirerad låt på temat hur TV liksom det kommersiella musikutbudet fördummar folket. En sanning ännu idag.

Ett annat område där vi fick till det var klistermärkeskampanjen. Pelles pappa Arne hade tryckeri så där fick vi hjälp att genomföra detta strategiska marketingprojekt. Jag minns inte hur vi kom fram till att det skulle stå Klockren Punkrock Flockablutt på märkena, men jag tycker ännu idag att det är en lysande slogan. Vi satte upp märkena lite överallt i stan och att detta väckte uppmärksamhet bland de mer etablerade punkbanden blev snabbt klart. Alla blev nyfikna på detta nya band med det märkliga namnet. Att KSMB gjort något liknande i Stockholm hade vi då ingen aning om. 

Här föddes myten om Flockablutt, bandet som plötsligt alla talade om men ingen visste vilka det var eller än mindre hade hört spela. Att Peter Kagerland skulle ta upp detta i sitt föredrag om den tidiga Linköpingspunken på vernissagen till den nu pågående utställningen Mål, Mening & Mayhem om de tidiga punkåren i Linköping, cirka 37 år senare säger en del om detta. Utöver klistermärken på stan så körde Lokes pappa runt i Saab 99:an med en stor Flockablutt-dekal på varje sida. Detsamma gjorde Peter, en kompis till Roffe som var några år äldre och hade körkort och Volvo 142:a. Eftersom vi sprang på alla lokala konserter så stod det emellertid snart klart vilka vi var och ett visst tryck att få se oss live uppstod. 

Hur Flockablutt upplöstes är lite oklart. Det rann nog mest ut i sanden under den första gymnasietiden och nya bandkonstellationer uppstod. Vi spelade aldrig ute och och vi gav aldrig ut någon skiva. Det som finns bevarat är ett par kassetter inspelade live i replokalen, enstaka foton, de handskrivna bladen med texter, några förbrukade stickers och en set-list för den planerade men aldrig genomföra gigpremiären. Och alla minnen. Det var en fin tid.

/ FLOCKABLUTT genom Loke Hallberg

Flockablutt

Popular tracks