Intressant om att inte stelna, lära nytt, mer och mer förstå relationen mellan samhälle o natur...

så intressant diskussion! Ni slår huvudet på spiken i många av tankarna.

- Jag försökte fråga honom några gånger om kriget, men han ville aldrig prata om kriget, aldrig någonsin. Jag gjorde ett val: att inte utsätta honom för det här. Han kunde inte konfronteras med kriget, säger Eva Grossman.
Foto: Cato Lein

#87 Eva Grossman - Andra generationen

- Mitt första minne är att min mormor tar mig och kastar in mig i en port. Jag var så lycklig och glad för jag hade en fin, röd kappa, med vit kaninkrage. Och sen tog de henne, säger Danuta Holgersson.
Inspelat den 26 juli 2022. 
Foto: Cato Lein.

#120 Danuta Holgersson

1828, 14 år efter Norges frigörelse från det danska väldet, läggs ett rutnät ut över lantbruksmarkerna vid sjön Mjøsens strand, och Mesnaälvens fall, i mynningen till Gudbrandsdalen. En handelskapitalistisk stad, en landstad, den första i Norge i inlandet. Den rurala kulturen får sällskap av den urbana. Storgata växer fram med sin panelarkitektur, hämtad direkt från lantgårdarnas mittgångshus.

Fram växer en stad som är en legering, en blandning av periferi och centrum. En självtillräcklig stad, med integritet. En liten stad, men med stora utblickar. En kulturradikal stad, med fernissade fasader och stökiga bakgårdar, räta rutnät och smala smitvägar.

När staden går in i en industrikris på 1980-talet föds tanken på ett OS. Det tycks omöjligt men det småskaliga och miljövänliga slår in en kil i den stora olympiska rörelsen, det lokala, autentiska, nära verkar lockande 1988. Och för OS rullar in vägrar man Coca Cola och man vänder ryggen åt en fjäskande IOK-president.

Resan till Lillehammer är den första av två om norsk urbanitet och stadsbyggande, nästa avsnitt handlar om Trondheim.

#138 Lillehammer – rutor och ringar

Solen stiger upp över åsen och belyser staden bakifrån i gryningen, fjorden i dimma, tycks oändligt stor. Det känns som slutet på en väg.
Trondheim, vandrarnas och pilgrimernas stad. I Barockplanens stränga inre finns smitvägar som en undervegetation. Trondheim gör motstånd, odlar sin undervegetation. 

Men här finns också liberalismens grepp om sinnena. Staden är börs och katedral, säger någon. Det är business, cynism och spekulation, i skuggan av Nidarosdomen, mitt i det landskap som är som en amfiteater.

Studenterna skrålar från ett fönster i Möllenberg.  En gång i tiden bodde arbetare på dessa bakgårdar, trång och mörkt. Idag präglas området, av många små fastighetsägare – och intresset här är att så mycket som möjligt tjäna pengar på studenter. Möllenberg är både historiskt och i nutid en plats för spekulation i människors mest basala behov, att bo.

Den här liberalismens grepp om sinnena väcker ju motstånd i olika tider, som är synliga i Trondheim. Det tidiga 1900-talets trädgårdsstäder, eller storgårdskvarter till exempel, och idag med föreställningar om ett annat sätt att tänka om städer i Norge i ett experimentområde där man utmanar den idé som har byggt den norska bostadspolitiken och bostadsplaneringen under stora delar av de senare hundra åren, att man ska äga sin lägenhet. Den individuella friheten i det har kommit att ifrågasättas på senare tid. 

I Trondheim finns det en mindre stadsdel som är en bygg manifestation av detta ifrågasättande, det som heter Svartlamoen. Undervegetationen fortsätter att växa i Trondheim, andra vägar är öppna.

#139 Trondheim – Amfiteaterns smitvägar

Spelar det någon roll att våra samhällen är segregerade? ja uppenbarligen gör det det. Segregation krymper de boendes livsmöjligheter, från säkerhet, utbildning, hälsa, arbetsmarknadsmöjligheter. Dessutom är segregation mycket kostsamt när vi inte kan deka på gemensamma resurser. Ändå verkar segregation vara oundvikligt. den dyker upp i storstäder, mindre städe, på landsbygden och mellan städer och landsbygd. I det hör avsnittet borrar vi i segregationens olika varianter och dess historia.

Vilka gemensamheter bör ett samhälle dela för att inte bli åtskilt. Är det egentligen en dimridå att tala om etnisk segregation när det handlar om ekonomisk. När infann sig den moderna segregationens år noll i Sverige? Hur ser segregationens rörelser ut idag, kan de förändras.

#140 Staden och segregationen

“Happy Days” with Totta Näslund. By: Peter le Marc. Translation: Irving Albert. Recorded 2005.
From the TV-documentary "My mother was killed by a suicide bomber"
"https://www.youtube.com/watch?v=6L_fDNsekxg&t=61s
From the TV-documentary "Totta"
https://www.youtube.com/watch?v=nnxsiFbnq6c&t=2s

Happy Days

Sven Aschberg. Sven, som fyllt 93 år, är en charmerande och intressant person, som ogärna talar om det personliga.
Svens pappa, bankiren och socialisten Olof Aschberg, stod i främsta ledet bland de svenska judarna för talrika, antisemitiska attacker, under början av 1900-talet och framåt.
Under Andra världskriget flydde familjen från Frankrike till USA. Där blev även Sven utsatt för antisemitiska kommentarer, från en del skolkamrater. Men de erfarenheterna avstod Sven att prata om under vårt samtal.

#88 Sven Aschberg - Andra generationen

Staffan Lamm, född 1937, berättar:
Morfar, Martin Lamm, var periodvis sömnlös och brukade stå och titta ut. När tyskarna hade ockuperat Danmark och Norge 1940 stod han i lägenheten och tittade med kikare om tyskarna var på väg in. Till slut fick han en panikattack och rusade ner på centralen och sprang omkring där och skulle hitta någonstans att åka. Till slut köpte han en biljett till Uppsala, där hans barndomshem låg. Han var helt ifrån sig. Till slut lyckades en vän få honom att lugna ner sig.
När kriget var slut och allt återgick till det vanliga, var han fortfarande orolig och stod vid fönstret och tittade. 1949 fick han underliga idéer om att utklädda personer dök upp i smyg och tog judar till koncentrationslägren. Det gick godsvagnar nere på skeppsbron då och han var rädd att det var judar som åkte i väg. Han hade väldigt kraftiga vanföreställningar.
Min mormor var helt slutkörd av att ta hand om honom och en natt övernattade hon hos goda vänner på Skeppsbron. Då blev han ännu vildare och trodde att hon hade fraktats i väg. Mamma fick komma och lugna honom. Han hotade henne med en kökskniv, så att hon blev tvungen att ringa till Långbro. De kom och hämtade honom. Och då blev det nästan som han hade fruktat; det kom folk och band fast honom och bar ner honom. Efter ett par veckor fick han komma hem och levde nästan ett år till.
1950 gick han ut framför spårvagnen på Skeppsbron och blev överkörd.
- Hur påverkade den här händelsen dig, du var tolv år gammal?
- Jag var rädd att jag också var tokig.
Foto: Ingela Håkansson Lamm
Inspelat på Judiska Hemmet, Stockholm.

#89 Staffan Lamm - Andra generationen

KRITIK Podd om det postmoderna tillståndet i kärleken och arkitekturen. Arkitektur är bäst i radio.

Medverkande: Pär Eliaeson, Per Magnus Johansson, Thomas Hellquist. Redigering: Hagob Manoukian. Producent: Pär Eliaeson.

Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, psykolog, idéhistoriker och författare, redaktör för tidskriften Arche. Thomas Hellquist är arkitekt och professor emeritus vid Lunds tekniska högskola, institutionen för arkitektur och byggd miljö. Pär Eliaeson är arkitekt och chefredaktör för Arkitekturtidskriften KRITIK.

Referenser:
”Postmodern kärlek”, Per Magnus Johansson, Arche nr 54-55
http://www.syntesforlag.se/kritik/postmodern_karlek.pdf
http://www.freudianska.org/tidskrift/54_55/54_55.html

”Formal autism”, Thomas Hellquist, Arkitektur nr 1-2008
http://www.syntesforlag.se/kritik/formal_autism.pdf
”Människans mått, del 1”, Mikael Askergren, KRITIK #7
http://www.syntesforlag.se/kritik/maud.pdf
http://www.askergren.com/detskaverlitet.html
”Den arkitektoniska anständigheten”, Ola Andersson, KRITIK #2
http://www.syntesforlag.se/kritik/asp+lew.pdf

KRITIK Podd #2 - Postmoderna rum

KRITIK Podd 
- en podd från Arkitekturtidskriften KRITIK
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Pär Eliaeson
redaktion@syntesforlag.se

KRITIK Podd #2 - Postmoderna rum

KRITIK Podd

Recent comments

Kent Lundgren

𝐯𝐨𝐧 𝐚𝐟 // André Agi

Related tracks