It's a "worrrKk-iiiN-progressss§s" from 2006,,___ You (or at least I) can hear that it's not finished, but you get a sense of the character of the work.. . 
I've been quite exhausted for many years, and went into spiritual musings and devoted myself to music theory, art, scenic expressions and more, + even the most basic things in life have been extremely chaotic like housing, work/money/resources and relationships. . .____
˙˙so my composing stopped, sadly.. ._______ and there doesn't seem to be any end to my exhaustion, oh yes,,__ the strange musings continue.. but I will now try to finish this electroacoustic composition anyway.

But still, not a day has gone by without me working towards the goal of completing it and other important tasks along the way that must be accomplished to achieve a satisfying work of art, In the end.
The way I see it,_____ not being visibly productive all the time is not a waste of time. "Success"/progress can be assessed in different ways in this world.

Total length of this piece is over an hour (72 minutes), and there will also be a complementary piece of equal length. (Before I diiii˙˙˙ ˙eeh!!!_____ ~Oh, excuse me.)


Some of the sounds used in the composition:

• The pizzicato-like sound is made with my own hair very close recorded, then played at different speeds/pitches.

• The mechanical sliding sound at the beginning is a  broken cassette freestyle I had at the time. "The music had stopped".

• And the choir song, which is processed digitally, is myself and my father singing in a cave on Gotland. Father died in 2017. I will add more of this audio recording from the cave, and make it clearer.

• The eerily human-like laughing birds was recorded in Australia, I ended up there for some strange reason in 2001.

• + The squeaking sound of Professor Glenn Summerhaye's desk solar system.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Lifetest/  ϑ℘~-– ____ __🖋️



>>> I think the sound here on Soundcloud is bad, do they filter the sound somehow?
Bandcamp is better, a more dynamic sound, more similar to the original audio file, go there and listen instead:

https://maxwallin.bandcamp.com/track/lifetest

"Untitled" Part 7 (Work in progress)

Musiken komponerades till koreografen Jukka Korpis dansföreställning "Mate Date" som uppfördes våren 1997 på Moderna Dansteatern

Någon skrev:
"I denna burleska saga om en brud med drogproblem som möter en prins med grodproblem har kostymerna en central roll. Draperade kring kropparna fungerar kostymerna både som installationer och som identitetsgivare. Även tiden är en kostym, en plastdress komplett med mantel och nummerlappar installerad på föreställningens musiker."

Musiken har en sorts dadaistisk stämning över sig, tycker jag, om man nu skall binda estetiken åt något håll men givetvis också väldigt nutida. Alla ljud kommer från de skulpturala kläderna som användes på scen, gjorda av Lotta Barlach. Jag samplade dessa och bearbetade ljuden i dator, men själva melodin i ett parti av musiken som jag kallade för en "Cyber Tango" (det var mycket cyber-snack på 90-talet) använder jag dock två kretskort från två leksaksbandspelare som är ~circuit benda~ av mig. Dom frambringar ett elektroniskt skärande fågelskri-liknade ljud. Kretskorten syns på bilden.
Bastrumman är en Acid-kick (som jag fick av kollegan Diego Beloso som jag träffade på EMS) och (Sub)basen är en Buchla sinuston, men annars var alla andra ljud gjorda av själv scenkläderna & kretskorten som sagt.

~ ~~Jo, jag använde mig av en väldigt djup sinus-subbas~~ som tyvärr inte går fram om man lyssnar på laptop men den var enormt härlig i Moderna Dansteaterns högtalarsystem!

Några bilder på min scenkostym (och ljudande objekt), det är den som låter som vågor i början på denna komposition m.m. Se länk:

maxwallin.blogspot.com/search/label/MDT

Jag kände mig lite som dadaisten Hugo Ball i sin stela kostym, ni vet?

"Bruden med drogproblem" Jessica Mazzi och "prinsen med grodproblem" Jukka Korpi, kan ni se på Korpis hemsida, vi fotades vid olika tillfällen tyvärr, men hela föreställningen finns på video,,,, fast har fastnat med att hålla på med andra saker så har inte digitaliserat den än.. . 
Jessicas kostym är gjord av tablettkartor och Jukkas är gjord av (plast)grodor och min kostym "Tiden" är gjord av 365 almanacksblad. "Don efter person" alltså.

jukkakorpi.se/html/matedate.html

• Nä, dom fick inte varandra på slutet, hon tappade huvudet och han gick upp i rök och tiden kräktes åt det hela!

-`Mate Date´-

-Finns mycket att säga om detta verk vad gäller de estetiska valen o tillblivelseprocessen, vilka ljudkällor o utrustning som användes men vi tar alla de detaljerna en annan gång, va.. . Ja det får vänta.. . Men en svepande överblick kommer här nedan.

• Det är komponerat på EMS (elektronmusikstudion)i Stockholm, 1997. "Another World" var mitt examensverk efter avklarade studier i elektronmusik vid EMS, "EAM-linjen".

• Säga att, denna komposition inrymmer den mindre kompositionen "Mate Date" vilket inleder Another World, om någon tycker det låter bekant.. Det blev en expansion av den, Mate Date. >> Det hela resulterade i en timmes lång föreställning med koreografi/scenografi/kostym och ljussättning på Dansens Hus lilla scen, (Blå Lådan som den då kallades). Den 30 sep. 1, 2, 3, 4 okt. kl 19.00. 1997.

• Vissa partier i detta stycke fungerar VERKLIGEN intE alls på laptophögtalare utan kräver rejäla högtalare som klarar av SUBBAS. Man kan ställa sig ganska frågande annars då o då, "men vad är detta för minimalistiskt?..", men där döljer sig ofta då en ohörbar juuuuup bas, bara säger.. det. Det var komponerat i åtanke att spelas i stora högtalarsystem.
Och !OBS OBS! det är musik komponerad att fungera till en dansföreställning, så det är långa partier som bara är som en sorts ljudfond, en ambient miljö.. därför upplevs vissa partier som statiska men tillsammans med koreografin är det helt  begripligt. Dansarna sa även visa repliker direkt på scen, lite röst är inspelat.. men det var alltså mer. "New age"-tjejens monolog här var menat som att vi får höra hennes tankebanor då hon var mer av en drömmare (hon försökte få grepp/sakligt reda ut sin tillvaro).. medans de två kostymklädda männen var mer fysiska i rummet och talade rakt ut.

• En tolkning av denna komposition/föreställning "Another World" är att man kan se det som ett flyktförsök från en totalitär regim.. en futuristisk skräckvision av ett kontrollsamhälle. Lite "Orwellskt" så där.. Det pendlar mellan två världar, hopp o förtvivlan,, man hör patrullerande väktare/bevakandet med hetsjakter, tillfångatagande och tortyr. Men drömmen hålls vid liv.. eller så somnar bara den stackars plågade new age-tjejen in i en dröm på slutet eller förlorar hon förståndet helt av allt tumult, av en ömsom inmätt och kontrollerad tillvaro och ibland helt överkörd mentalt. Ja, det var en kvinnlig frihetskämpe/drömmare som hade huvudroll i detta drama.. Övrigt var det två stela kostymklädda "kapitalister"/kontrollanter med ringbrynjor gjorda av kontokort under kostymen. Som tillslut började bekämpa varandra då dom inte kunde kontrollera "new-age tjejen". Jag själv(som även deltog på scen)gestaltade en överlevande pilot som kraschat sitt flygplan i ett flyktförsök, som nu tyst försöker överleva på ingenting, karaktären blev en skrotsamlare i ingenmansland/gråzonen utanför "bevakningsområdet". Scenografin bestod av flygplansskrotdelar från en riktig flygkrasch. Jag spelade även live på scen vilket så klart inte hörs här, denna komposition är ett så kallat "Live-elektronik och band"-verk. Hade satt kontakt mikrofoner på en flygplansdel som hanterades på ett musikaliskt sätt. Även egna circuit benda kretskort trakterades. Så det är ju en dimension till verket som här går förlorad!
Där fanns också en helt förandligad karaktär(en lindanserska)som kommer in på slutet av föreställningen/katastrofen som ungefär skulle kunna vara en illustrerad drömsekvens i new age-tjejens utmattade hallucinerande psyke. Eller en karaktär som helt symboliserade frihet. Fri till sist. Hon upphävde tyngdlagen då hon tillsynes gick ut i luften. Hon blev också som en sorts resumé av hela den sorgliga handlingen/världen.
Tror att koreografen Jukka Korpi är med på denna tolkning, han är också en riktig frihetskämpe. Märkligt är hur man kan se ett konstverk ur olika vinklar beroende på det rådande samhällsklimatet. Men n sak är säker, detta verk är och förblir dystopiskt, dock med en viss komik´

Another World ° ˙

Detta stycke var komponerat till ett dansperformance i en passage/ en större hall  vid Södersjukhusets entré. N3 är en ordlek av entré. Men inte hela performancemusiken är med här, det inleddes men en text-ljud-komposition och avslutades med ett ambient parti, men det ni hör nu var det mest rytmiska & melodiösa partiet. Performancet var i sin helhet ca 15 min.. men detta 03.38 min.

Rummet var omgjort/ för tillfället scenograferat av Lotta Barlach som även hade gjort kostym till de tre dansarna som deltog med koreografi av Jukka Korpi. Denna händelse ingick i "Kulturstad Stockholm" 1998, då Stockholm var Europeisk kulturhuvudstad. 

N3 kom sedan att komponeras vidare på till den större kompositionen SAGA som senare resulterade i en dansföreställning på MDT. Men på grund av ekonomiska problem blev det bara halva verket som uppfördes då vi inte hade ekonomi att slutföra det helt, dock komponerade jag ungefär klart det timslånga helaftons föreställningsstycket ändå (trots utebliven lön), bara hälften fanns det helt plötsligt budget till för att koreografera med dansare och allt vilket var mycket sorgligt. Det var en ganska stor ensemble med sju dansare på scen. P.g.a. nedskärningen blev det heller inget scenografiskt inslag tyvärr, blev väldigt minimalistiskt, men det fanns en tanke att hela scengolvet skulle vara fyllt med sand.. . etc. 

SAGA (halva delen 38min.) kommer jag att lägga upp här.. . snart... .. . 

På bilden står jag framför Elektronmusikstudions entré på Söder Mälarstrand 61, en entrédörr jag passerade många många gånger under 15 års tid. Sent blev det, alltid sista pendeltåget till Upplands Väsby, jag var faktiskt sjukligt perfektionistisk i mitt förhållningssätt till komponerandet (och allt möjligt) vid den tiden, vilket resulterade i mycket detaljerad, ganska stel och konstig musik. Men det √ar också en estetik som jag eftersträvade då. Varje enskilt ljud är lixom fastnitat i ljudbilden. Och kan säga att en taktik jag använde mig av var att jag med flit hade ganska lite efterklang på alla ljud, faktiskt helt torra ibland, så gjorde jag främst då det var fråga om dansföreställningarna för då var det ju alltid mycket stora rum så jag lät rummets efterklang färga ljuden/musiken istället, på plats s.a.s. På så vis blev musiken väldigt tydlig/ distinkt/ offensiv, istället för om jag hade låtit redan inspelad efterklang blandats med den stora föreställningssalens efterklang, då hade det upplevts mera såsigt alltihop. Men det är smått olyssningsbart i hörlurar bitivis fast som sagt, blev bra tryck & närvaro i föreställningssalen. Man kan säga att kompositionen finner sin färdiga form i riktigt stora rum. Lokalen är medskapande. 

N3 komponerades mestadels i studio 1 och endel ljudbearbetningar i studio 2 på EMS. Jojo, var även inne i studio 4 och höll på med Buchlan & Sergen. Buchla 200 systemet hörs tydligt här ;-) Ni känner igen det när ni hör det heheh.. ´

Har en sådan där dag då jag inte orkar formulera mig, (dvs. oro förstör den kognitiva förmågan, det är så det "fungerar") så jag saxar in material angående SAGA från Scenarkivet:

"Saga är en kufisk berättelse i två delar om begränsningar, gemenskap och frihet. Föreställningen växlar mellan både det hotfulla och idylliska. Varelserna, varken människa, djur eller växt, men kanske essensen av dessa, drivs av det magiska väsen som endast finns i glappet."


“Rullande sätter dansarna krafter i spel som orsakar elektriska stötar när de avvaktande berör varann. Det är något avhumaniserat och amöbalikt över deras sega rörelser, ett urtillstånd. Korpi använder rummet väl i denna mystiska saga om gemenskap, utlevelse och kontroll, men han lämnar samtidigt fältet öppet för det spekulativa.”  
ANNA ÅNGSTRÖM SVENSKA DAGBLADET 2000-05-26

“Man skulle kunna karaktärisera stycket som ett evolutionärt drama men Korpis absurda och abrupta humor bryter tillsammans med Max Wallins ljuddesign genomgående den sagolika atmosfären och kastar brutalt åskådaren in i samtiden.” 
ÖRJAN ABRAHAMSSON DAGENS NYHETER 2000-05-28

Mer info om alla deltagare i föreställningen:

https://www.scenarkivet.se/uppsattning/1343/saga/


• Musiken komponerades på EMS i Studio 1. Dom första 15min. komponerades våren/sommaren 1998 resten blev till därefter, men mestadels under >> hösten >> vintern >> vår/vintern >> våren 1999-2000 . Verket var i sin helhet 67min. var av 38min. SAGA "del1" kom att koreograferas och uppföras på Moderna Dansteatern i Stockholm den 24, 26, 27, 28 maj kl 20.00 2000. .. Men det återstår alltså 29min. som jag komponerade klart fast som tyvärr ej blev använt i något sceniskt sammanhang p.g.a. finansiella problem.

< SAGA >   del 1

Den något stela & rena, minimalistiska "no logo" estetiken jag använde mig av på 90-talet, både musikaliskt och klädmässigt.. + att jag alltså inte tålde någon form av fläckar, repor, vikta boksidor, trasiga saker, stökiga inredningar,, ville inte heller ha några synliga klädmärken på mina kläder, det sprättades bort i så fall, om det gick. Försöker skaka av mig den här tvångstankeproblematiken, alla dessa saker & ting som kryper inpå en.. . 

Men än i dag får jag ångest av sånt som "sitter fast", tatueringar exempelvis.. För mig är detta helt obegripligt, jag har tvångstankar inombords som sitter fast istället, för alltid, det räcker så bra med det.` ;-/ 
Vill väl antagligen känna mig helt fri˙˙ ˙ och jag gör inte det om jag ständigt påminns om saker.. -Men du kan ju tatuera en symbol för frihet & förändring då da, bra va?! -Nä det fungerar inte riktigt så för mig, inget skulle få mig att känna mig mera fast o låst o kvävd än en 10cm stor fjäril på halsen som många har.. fastlåst i halsfjärilstatueringsgruppen.. nej- Kan vara någonting med att jag har svårt för att vilja tillhöra några grupper, samhörighet är inte direkt något positivt för mig, av någon anledning, har jag märkt, knappt att jag ens känner mig hemma i den lilla sektliknande avantgardistiska gruppen av outsiders som är medlemmar i konstföreningen Fylkingen som jag dock är medlem i. Men ansluter mig absolut hellre till denna lilla skara än dom som räknar sig till "allsångspubliken". Så symtomatiskt att man valt att bli elektronmusik-komponist, menar: att sitta inlåst för sig själv i ett ljudisolerat rum = Äntligen lugn & ro.
Även det här med hur man kan vara så bestämd om en viss sak, ett visst uttryck, är lite konstigt för mig. EMS är som en forskningsenhet. Skulle kunna gå runt där i en vit overall och vita handskar och undersöka klanger.. . • ° *´ eller var det.. sitta fastlåst med en tvångströja mitt i rummet? _höhö˙˙ Eller så här: Det får inte va galet både på insidan och på utsidan, det håller inte. Kan vara, bara ballans som jag eftersträvar. 
-Det där med tatueringar, du glömde den viktigaste orsaken Max, du har lite social fobi om man säger så, det kommer inte högst på "to do-listan" av vad man vill göra då.

Men visst, oja, alla får ha & vara det om det funkar för dem.. . gO Go g° 

Ni får ursäkta mig men vill bara förklara saker lite, konst ligger ju väldigt nära ens personlighet. För mig handlar det inte i första hand om att skapa ett konstverk utan snarare om att bli av med ett problem (av något slag) man går och bär på. Men det kanske ändras om man blir mera harmonisk, men nu för mig, och många andra konstnärer, så gäller följande,, , >>> Konst ≈ en signal på att något är fel, en skada som behöver åtgärdas. Likt, när något är fel i kroppen så signaleras det med värk. 
Inte sällan är nu mina musikaliska verk som jag gör således >>> "Värk verk". I försök att på ett alkemistiskt vis bota sig. Vända ont till, ungefär gott. Att neutralisera/komponera >>ifrån>> sig "värken". Dumpa den i konsten. Vad trevligt Max.. ;-§
-Mja, med detta förhållningssätt betyder det att man inte alltid tycker om den konst man själv gör, och att då ha konstverket på sig om vi pratade tatueringar eller tröjtryck vill man ju då helst undvika,,  jag vet, jag är rörig i själen jag vet jag vet ack och ve. Det jag försökte förklara gäller inte ens den här kompositionen, direkt, men den råkade trigga ett tänkande om "varför" det låter som det gör,, ibland. Nånstans, pekar med handens alla fingrar.. .  .


Inspelad i Studio 4 på EMS, 1996.

Instrument: Några afrikanska rytminstrument + ett par uppspeedade ackord på mammas akustiska gitarr, en Levin, model series 112. Och ett litet inslag av klassisk 60-tals elektronmusik, dvs. en enkelt bearbetad sinuston.

Fortsätt och lek bara, det gör ingenting att det blir fläckar på kläderna. 2 .

Den något stela & rena, minimalistiska "no logo" estetiken jag använde mig av på 90-talet. (både musikaliskt och klädmässigt) Det var nååånting med det där studiorummet som gjorde en lite märklig.. . Det där uttrycket "Lokalen förpliktigar" kände man av, ganska så påtagligt.  Det var samtidigt en väldigt lugnande och sakral miljö. 

Angående låten; vilket gjorde att fick man en fläck på någonting så syntes den så tydligt.. då allt var så omönstrat och avskalat. Kanske berodde på det, eller så var det mitt tvångsmässiga förhållningssätt till saker som fick mig att till detta stycke ha en textrad som löd: "Fläcken blev en bäck, och jag var inte med något mer.. , jag flöt iväg, gled iväg. . . bort..(i orostankar) "..  osv.  Vilket jag i just denna mix enbart behöll ordet "fläck" som hörs mot slutet.  Vilket i sig var ett tecken på det minimalistiska förhållningssättet. `hehe  ;-) Sedan flyter låten ut i ett långt reverb ≈≈≈≈≈~~~≈≈~~≈~~ ~  ~ 

Skall hitta en passande bild,, nu sitter jag och tänker vid havet.. och undertiteln hittade jag på nu.. Alltså, "det gör inget om det blir lite fläckar.." Jag försöker övertala mig det.. måste komma över vissa tvångstankar jag har.. . Eller hur Arthur Fleck? ~ Eller nähÄ??!

Inspelad i Studio 4 på EMS, 1996.

Instrument: Några afrikanska rytminstrument + en träxylofon som jag fick när jag var liten (10år?) Och ett litet inslag av klassisk 60-tals eam, dvs. en enkelt bearbetad sinuston. + Jag som säger "Fläck".

Gjorde två låtar med typ samma instrumentering tydligen, hittade dessa nyss (igen) på en hårddisk dom här två "leksakslåtarna" ;-) Skulle effektlägga /modulera dom lite mer i dag så skulle dom kunnat bli lyssningsbara, båda är ju duktigt omastrade också, där av låg volym,, But what the heck´ hehe´ lägger upP dem ~ hej˙˙ ˙

"Fläcken" (Det gör ingenting att det blir fläckar på kläderna.) 1 .

• Musiken komponerades på EMS, Studio 1 under >> hösten >> vintern >> vår/vintern >> våren 1999-2000

Här är alltså den andra hälften av det sceniska verket SAGA men som p.g.a. finansiella problem ej blev koreograferat o framfört på någon scen. Men jag komponerade klart det ändå, dock utan ersättning. 
~Mja, eller det är nästan klart, för i det sista partiet som jag kallade för `Psalm 1999´skulle egentligen ha några verser insjungna till också.. men psalmen förblev utan text/sång. Skulle kunnat arbeta vidare på det organiska i det partiet, o överlag också.. men men, så här fick det bli˙˙ ˙


Cyklade mycket på Gotland mellan olika kyrkor för att spela in akustiken.. i en av kyrkorna stod en flicka o sjöng. Jag frågade om jag fick spela in henne, hon sjöng för mig.. o jag lovade att bjuda in henne till dansföreställningen då resultatet av kompositionen skulle spelas upp.. . Men den dagen kom aldrig tyvärr. Tack för din vackra sånginsats <3 , inspelningen skedde i Gotlands mest efterklangsrika kyrka, den ligger i Lau på östra Gotland. Kyrkan har en efterklang på hela 12 sekunder!

å Orgeln spelades in vid ett tillfälle i Visby domkyrka, då en organist satt och övade, har sedan samplat vissa partier som hade "rena Accord" som jag själv kunde spela med, o göra en helt ny psalm +endel trixande med klangen i efterhand som ni hör.

De bräkande fåren, likt allt annat är inspelat av mig. Delade studio med Ákos Rózmann kring millennieskiftet, endel djurgrymtningar påminner om hans "Frukost med djävulen".. vi råkade dela samma ljudvärld oxå. Stötte ihop dagligen, han var mycket trevlig empatisk, hade ett ganska nervigt sätt att tala, alla fall med mig, han sa ord o meningar två gånger jämt, eller ofta.. Minns tydligast en gång. Jag beklagade mig att jag kände mig lite förkyld. -Ja, du mår inte bra ja, du mår inte bra ja!..usch usch.. svara han. Bra på att bekräfta ens känslor kan man säga ;-)  då hans svar dubbel ekade så där.. (Nä jag, mår, inte, bra(håller på att bli utbränd)

Vidare: En kväll låg jag o vilade med öppet fönster o hörde ett jazzband spela "What a Wonderful World" på en restaurang snett emot mitt hus. .. men, det var inte riktigt hur jag upplevde världen då. Kändes skevt. Spelade in även det, syrsorna som hörs kom med i samma tagning, det var en varm julikväll. Jo, spelade in i stort sätt allt jag hörde kring millenieskiftet, har massvis med DATband å SDkort fullt med ALLT. Eller ? ~kring millenieskiftet~.. jag har spelat in ljud i hela mitt liv.. rent av tvångsmässigt.
Hade ju gjort musiken till dansföreställningen `Another World´ ett par år innan o nu höll jag på igen med musik till en ny föreställning tillsammans med koreografen Jukka Korpi, så jag tyckte det blev en spegling tillbaks i tiden i o.m. den jazzlåten så gjorde en "fältinspelning" s.a.s. o lade in även den i ljudkonsten.

-Mmmh sjukt, det har legat på min hårddisk i över två decennier, kanske dax att lägga upP det i rymden tillslut ändå°. Jag var 27 år då jag komponerade detta.
Hittade 2 foton tagna på nyårsafton 99 över till 00, precis från tiden jag arbetade på detta stycke. Ett ganska talande exempel på hur jag helt kunde/kan försjunka i känslan/upplevelser utan något inre motstånd, att jag befann mig ensam långt bort ifrån alla partyhattar bekom mig inte, direkt.. eller, hade börjat tycka mer och mer att det var svårt att vara med på massa saker, tyckte också att att uppleva skiftet av millenniet helt för mig själv kunde fungerade det också.. Det att verkligen känna in verkligheten. Alltså: 99 - 00 vad händer egentligen? Kanske kanske det senare `konkretiserades´  lite lite i kompositionen?
Kamerablixt gjorde att stämningen försvann men det blev så gryniga bilder med dom där kamerorna annars. Hade ofta militärkläder vid tiden, byxor, skjorta, skor m.m. kunde få en hel dress för en hundring, överskottsbolagen var lite annorlunda back in the days.. Köpte även riktig militär teknik tongeneratorer, radiomottagare, telefonväxlar och liknande. 


MW

< SAGA >   del 2  (Den försakade delen av sagan)

Min första, enda och sista cover jag någonsin gjort, David Bowies "Heroes".  Spelades in på en 4-kanalig portastudio (Tascam 244) med 12-strängad gitarr, el-bas och sång.. .

• För att få rätt rytm å känsla s.a.s. så lyssnade jag på en liveinspelning av Heroes med Bowie på sång och allting i hörlurar medan jag samtidigt spelade in min akustiska gitarr till att börja med, jag lixom jammade med honom, hehe.. . om ni förstår. Sedan lade jag på egen sång och bas till den inspelade ensamma akustiska gitarren.
Jag börjar med att sätta på pickupen (hörs inte)på vinylsingeln, ((som var någon bootleg-inspelning av låten)). Det är därför min gitarr lixom finner sitt tempo där i början.. det hörs. 

-Ja, de är en VÄLDIGT avskalad variant.. en skiss. Den för låten karakteristiska tjutande rundgångs elgitarren finns inte, inte heller tillstymmelse till trummor.. Såeeh, det blir ju lite naket,, min röst hade väl inte djupnat så där mycket direkt, mins det var lite svårt med vissa låga toner. Detta hade ju kamouflerats av en full instrumentsättning. ,;-)

Något utmanande för en lyssnare kanske att få en sådan här pass instrumentmässigt tom variant till buds,, men texten hör ju bra i alla fall höhö,.  Dessutom är den längre än originalet då jag utgick ifrån en live version. haha!.. 

Nämnas bör att både basen och gitarren hade jag lånat av vänner, det är ungefär första gången jag spelar elbas ;-/)´ .Man tänker inte på att basslingan låter så där i originalversionen, (typ så där, jag spelar helt på gehör, utan noter, (så klart).),men det gör den! 

• Det här är väl kanske mest ett roligt privat tidsdokument för mig själv, detta.  Men inte helt utan inlevelse.. eller allt för falskt.. . Jag var väl precis 20? år fyllda våren 1992,, Bowie var ju 30 då han skrev och spelade in den. 
Men oja chanslöst att jämföra sig med en av 1900-talets bästa sångare.


-------------------------------------------
De 4 kanalerna: 
1. 12-strängad gitarr (Lånad av Aron Etzler, numera partisekreterare åt Vänsterpartiet, tack för lånet!)
2. El-bas, Rickenbacker (Lånad av Konstskolekompisen Lars Fernholm, tack, du fick en flaska rödvin i alla fall för lånet.)
3. Sång 
4. Ja vad tusan gjorde jag med det spåret..? . eeh dov allt för låg körsång i slutet..? Na, den var för låg för att  jag samtidigt körade och spelade en extra gitarr, där till höger.. . just ja, mikrofonen var riktad mot gitarren. 

Inspelat utan "Dolby", hej nörden! ;;;;;;:)

.

/Men jag är inte så road av att göra covers, då skall man ha ett helt annat sinnelag/förhållningssätt till musik, en mera musikantisk läggning. 

hejhej´

Heroes (acoustic cover, "a draft", so to say) 1992

Komponerad vårvintern 2004 i min hemstudio då belägen på Gotland. Fungerade som filmmusik till en animerad kortfilm av Ella Moe.

(Love Will Get Me Through) The Week

From the movie "El Topo" by Alejandro Jodorowsky.

Too much perfection is a mistake. (El Topo)

På Soundcloud här; kan n bara skriva 4000 tecken när n vill förklara vad varje stycke handlar om, på Bandcamp tycks det vara obegränsat med tecken.. så vill ni läsa om varför min musik låter som den låter & andra minnen m.m.  gör ni det bäst där, här blir det alltid ofullständigt ;-/  å andra sidan där; på bandcamp kan n bara spela upp varje ljudfil n gång innan dom vill att lyssnaren skall betala för musiken, det slipper n ju här. 
Men det finns sätt att komma runt den begränsningen ibland, då o då tycks det, när man lyssnar via laptop, bandcamp är lite nyckfullt med sin uppspelningsbegränsning. På deras mobilapp däremot verkar det som n kan höra samma stycke flera gånger? Tror jag.. ? . . 
Ett tips, det kan ni prova med, bandcamp-appen a§å. 

Mvh/Max


Mina andra hållplatser på nätet.. .

Max Wallin

Popular tracks