Vem är ansvarig för den situation som du och din familj hamnat i? Vem bär ansvaret?
- Först och främst Europa som efter kriget ville lösa sitt problem med judarna. Man kan inte lösa ett problem genom att skapa ett annat. Jag vill också lägga ansvaret på oss palestinier. Vi skulle aldrig, aldrig lämnat Palestina, säger Mahmoud El Hissi.
Foto: Malin Morell

#44 Mahmoud El Hissi

#45
- Jag kallades till förhör många gånger av Shabak för att jag var aktiv i den palestinska motståndskampen i Gaza. Första gången jag fängslades var 14 december 1987, någon vecka efter den första intifadan. De hotade utvisa mig, att straffa min familj. Jag fick bara en bit bröd om dagen med svagt te. Jag placerades i en cell med kriminella. De skrämde mig. Jag kunde knappt sova på två veckor, säger Lubna Alian El Hissi.
Foto: Malin Morell

#45 Lubna Alian El Hissi

- Jag arbetade i fälten, med hjälp av sex kvinnliga arbetare. Någon kom och berättade att vi var tvungna att fly, folk höll redan på att lämna byn. Alla kvinnor och barn flydde österut, från Miski till Tirah, en sträcka på tre kilometer. Vi gick till fots. Det var den mörkaste dagen i mitt liv.
Tolk: Rwaida Sbeita
Foto: Cato Lein
Inspelat i Tirah

#46 Safieh Hassan Shbeita

”En morgon på väg till skolan såg jag judar som körde på Jaffa Road i sina bilar, bussar och lastbilar. De sjöng och firade något. Jag stannade och tittade. Mina äldre skolkamrater skrek åt judarna att hålla käft och kastade sten på fordonen. En av judarna stannade sin bil och började skjuta på oss. Det här var 1947.”
Jamil Jalal Akl, född 1936 i Lifta, en by i utkanten av al.Quds (Jerusalem)
Lifta ockuperades 1 januari 1948
Palestinsk befolkning före 1948: 2 958
Efter 1948: 0
Judiska bosättare före 1948: 0
Efter 1948: en del av västra Jerusalems förorter; Kiryat Belza, Kiryat Sanz Har Hotzvim, Sanhedria Murhevet, Ramot Ashkol, Givat HaMivtar och Ramot Alon
Foto: Cato Lein
Inspelat i al.Quds (Jerusalem)

#49 Jalal Jamil Akl

- När vi kom till Ramallah var det natt. Där fanns redan folk som flytt från Lydda, från Ramle, från Jaffa. Folk låg och sov i lundarna, säger Mohammad Mousa Abu Leal.
Han är född i Romema i al-Kuds (Jerusalem) 1938.
Foto: Cato Lein

#51 Mohammad Mousa Abu Leal

- I slutet av 80-talet började judiska gäng komma till Lifta för att förbereda attacker mot oss palestinier. 1995 planerade de israeliska myndigheterna att spränga de palestinska husen, för att bygga nya israeliska villor. Vi vände oss till en domstol och lyckades stoppa planerna. Men 2005 sprängde israelerna till slut mitt och ytterligare 30 hus, för att bygga nya hus och en väg med trevliga planteringar, säger Jamil Jalal Akl. Han är född 1936 i Lifta, som ligger i utkanten av al-Quds (Jerusalem).
Foto: Cato Lein

#49 Jamil Jalal Akl

”After the occupation 1967 the Army went lookig for my son. They came to our house to arrest him, but he was underground, so the the militaries started beating my husband in stead and pulling his beard."
Interpreter: Abed Yousef
Photo: Cato Lein
Recorded in Arroub Camp
More info regarding my book "Nakba" (in Swedish): https://bernthermele.se/nakba/

#55 Rasmiya Abdel Rahman

"One day in Iraq al-Manshiyya, when I was young, is better than one year here in the camp.”
Foto: Cato Lein
Interpreter: Abed Yousef
Recorded in Al Fawwar Camp

#64 Zakia Islam Nofal Al-Badawi

"One night I was sitting by my bed. Then suddenly my son showed up. I saw him coming towars me together with another man. We hugged and kissed. He did not say a word. Then he disappeared again."
Interpreter: Abed Yousef
Photo: Cato Lein
Recorded in Askar Camp, Aldaffah Algharbiah

#57 Sobhia Salman Al Natour

Abdel Moneim Fayez Saad, born 1937 in Lyd, tells when his family fled in July 11 1948:
"We left everything behind, our clothes, money, the donkeys ran away. Eventually we moved to Askar Camp on the West Bank. The first couple of years we lived in tents. We labored every day and had no time to think about the future. Then UNRWA built small refugee houses for us. 1953 I opened up a small shop in the Camp, selling fruit, vegetables and candy. That was a beginning."
Interpretation: Abed Yosef. Photo: Cato Lein. Recorded in Askar Camp.

#58 Abdel Moneim Fayez Saad

”1988 genomförde den israeliska armén en tårgasattack här i lägret. Min son, Refaat, dödades i attacken. Han blev fyra år”, säger Mohamed Mahmoud Harb. Tolk: Yusef Abdel, foto: Cato Lein, inspelat i Balata Camp på Västbanken.

#59 Mohamed Mahmoud Harb

"The Israelis has lost their chance. I am part of the last generation that knew jews as human beings and good neighbours. The new generation knows them only as soldiers and occupiers", says Samia Nasir Khoury, born 1933 i Yafa. Poto: Cato Lein. Recorded in Al-Quds.

#60 Samia Nasir Khoury

"We owned two houses, on either side of the road by the Mandelbaum Gate in Al-Quds. After the war 1948 our houses ended up on either side of the border with a barbed wire running between them. One house was in Israel and the other one on the West Bank,  annexed by the Jordanians", says George Baramki Khory.
Photo: Cato Lein. Recorded in Al-Quds.

#61 George Baramki Khory and Laura Khory

- I mars 1948 tvingade sionisterna oss att fly från Tiberias. Jag var tio år gammal. Efter att ha flytt från ställe till ställe kom vi till slut fram till FN-lägret Fawwar, på Västbanken, en sträcka på närmare 20 mil. Vi fick bo i tält. När det regnade, läckte det in vatten. När det snöade, kollapsade tälten av tyngden. Vi hade ingen ved att elda med. Det var ett mycket hårt liv, säger Hassan Ibrahim Al-Najjar.
Tolk: Abed Yusef. Foto: Cato Lein. Inspelat i Fawwar flyktingläger.

#63 Hassan Ibrahim Al-Najjar

- Varje natt drömmer jag om min hemby, jag minns namnen på alla som ägde marken. En dag i Iraq Al-Manshiyya är bättre än ett år här i lägret, säger Zakia Islam Nofal Al-Badawi. Hon är född 1936 och fördrevs från sin hemby av israeliska styrkor 1949. Sedan dess har levt i flyktinglägret Fawwar, utanför Hebron på Västbanken.
- Every night I dream of my village back home. I remember the names of every land owner. One day in Iraq Al-Manshiyya is better than a year in this camp, says Zakia Islam Nofal Al-Badawi.
She was born 1936 and 1949 was expelled from her village by Israeli soldiers. Since then she has been living in Fawwar Camp, outside of Hebron on the Westbank.
Interpreter: Abed Yusef. Photo: Cato Lein.

- I was 14 when the jews attacked our village. My parents prohibited me to go outside, but I ran outside anyway to look at the soldiers. Then I ran back to my mother och explained the Israelis looked just like ordinary people, not monsters, says Amina Ali Hammoud. born 1934 in Majd El-Kroum, Palestine. Interpreter: Rula Hammoud. Photo: Cato Lein. 
- Jag var 14 år när judarna tog sig in i vår by. Mina föräldrar förbjöd mig att gå ut, men jag rusade ändå ut för att titta på soldaterna. Sedan sprang jag tillbaka till mamma och förklarade att israelerna såg ut som vanliga människor, inte monster, säger Amina Ali Hammoud, född 1934 i Majd El-Kroum. Tolk: Rula Hammoud. Foto: Cato Lein.

#65 Amina Ali Hammoud

- I joined Fatah in 1969 (starts laughing). I don´t like war, but I like my country. Resistance is still necessary because we want our country back. Give us our country and we will stop fighting. We have talked for 45 years but gotten nothing in return. Every Palestinian dreams of returning to Palestine. If I will not experience it, my children will. If not my children, then my grandchildren, says Selim Mohammad Abu Kheraibi.
Photo: Mona Bibi. Recorded in Bourj el-Barajneh camp in Beirut, Lebanon.
- Jag gick med i Fatah 1969 (börjar skratta). Jag tycker inte om krig, men jag tycker om mitt land. Motstånd är fortfarande nödvändigt, eftersom vi vill ha tillbaka vårt land. Ge oss vårt land, så ska vi sluta slåss. Vi har pratat i 45 år, men inte fått någonting. Alla palestinier drömmer om att återvända till Palestina. Om inte jag får uppleva det, så mina barn. Om inte mina barn, så mina barnbarn, säger Selim Mohammad Abu Kheraibi.
Foto: Mona Bibi. Inspelat i flyktinglägret Bourj el-Barajneh, Beirut, Libanon.

#67 Selim Mohammad Abu Kheraibi

- I was a hyper active kid, that climbed the roof tops. People pointed at me and said I was like a monkey. I stole eggs and brought them home to eat. Sometimes I was caught and I got a beating from my father, says Mohammad Ahmad Yassine. He is born 1942 in al-Kabri, Palestine. Interpreter and photo: Mona Bibi. Recorded in Bourj el-Barajneh Camp, Beirut, Lebanon.
- Jag var ett hyperaktivt barn som brukade klättra omkring på hustaken. Folk pekade på mig och sa att jag var som en apa. Jag stal hönsägg och tog med mig hem för att äta. Ibland blev jag avslöjad och då fick jag stryk av min far, säger Mohammad Ahmad Yassine
Han är född 1942 i al-Kabri, Palestina. Tolk och foto: Mona Bibi. Inspelat i flyktinglägret Bourj el-Barajneh, Beirut, Libanon.

#68 Mohammad Ahmad Yassine

- We have lived in camps in Lebanon since 1948. My youngest daughter married a Palestinian. They live in Jenin on the West Bank. Three weeks ago she visited us for the first time in eleven years. She took the plane from Amman in Jordan to Beirut in Lebanon. She stayed with us for two weeks. I wish I could visit her in Palestine, says Kamal Maarouf.
He is born 1939 in Dayr al-Qassi in Palestine. Interpreter and photo: Mona Bibi.Recorded in Sabra Camp, Beirut, Lebanon.
- Sedan 1948 har vi bott i olika flyktingläger i Libanon. Min yngsta dotter gifte sig med en palestinier  och de bor nu i Jenin på Västbanken. För tre veckor sedan kom hon hälsade på oss för första gången på elva år. Hon fick tog flyget från Amman i Jordanien, till Beirut i Libanon. Hon stannade hos oss i två veckor. Jag önskar att jag kunde få hälsa på henne i Palestina, säger, Kamal Maarouf. 
Han är född 1939 i Dayr al-Qassi, Palestina. Tolk och foto: Mona Bibi. Inspelat i flyktinglägret Sabra, Beirut, Libanon.

#69 Kamal Maarouf

-	The future is uncertain. We do not know what the Jews are planning for us, says Mustafa Eid. 
He was born 1936, in Lifta, outside of Jerusalem. In January 1948 Israeli military expelled the villagers. Mustafa Eid ended up in Balata Camp, in Nablus, in the northern part of the West Bank. 
The Camp was established in 1950 by UNRWA. It was meant as a temporary solution for 5 000 refugees. Today it is the West Bank´s biggest refuggee camp, overcrowded with 30 000 people.
Photo: Cato Lein. Interpreter: Abed Yousef.

- Framtiden är osäker. Vi vet inte vad judarna har i beredskap för oss, säger Mustafa Eid. 
Han föddes 1936 i Lifta, en by utanför Jerusalem. I januari 1948 fördrev israelisk militär byborna i Lifta och Mustafa Eid hamnade i flyktinglägret Balata, i Nablus, på norra Västbanken.
Lägret etablerades 1950 av FN-organet UNRWA och var tänkt som en tillfällig lösning för 5 000 flyktingar. I dag är Balat Västbankens största flyktingläger, överbefolkat av 30 000 personer.
Foto: Cato Lein. Tolk: Abed Yousef.

#70  Mustafa Eid

- We lived in a big house in old Akka, with some our relatives. The house was close to a mosque, a cemetery and a prison. We looked after each other. Then every one was scattered, says Wageh Haki.
Interpreter: Firas Haki. Photo: Cato Lein.
- Vi bodde i ett stort hus i gamla Akka ihop med delar av släkten. Huset låg nära en moské, en kyrka och ett fängelse. Vi tog hand om varandra. Sen blev alla splittrade, säger Wageh Haki.
Tolk: Firas Haki. Foto: Cato Lein.

#71 Wageh Haki

-	My dad worked weekdays in an oil company in Haifa. In the beginning he walked to work, later he bought himself a bicycle. The company boss was Brittish and he incited the Jewish and Arab workers against each other. That led to riots in 1947 between the groups. About 20 Jewish workers were killed. Also some arab workers were killed, says Dawoud Muhamed Naser.
Han was born 1942 in Nazareth. Interpreter and photo:  Mona Bibi. Recorded in Shatila camp in Beirut, Lebanon.
-	Min pappa jobbade vardagar på ett oljeföretag i Haifa. I början gick han till fots till jobbet, sedan köpte han en cykel. Företaget hade en engelsk chef, som hetsade de judiska och arabiska arbetarna mot varandra. 1947 ledde det så småningom till bråk och upplopp mellan de olika grupperna. Omkring 20 judiska arbetare dödades i upploppet. Även flera arabiska arbetare dödades, säger Dawoud Muhamed Naser.
Han är född 1942 i Nasaret. Tolk och foto:  Mona Bibi Inspelat i flyktinglägret Shatila i Beirut, Libanon.

#72 Dawoud Muhamed Naser

#73 Mohamed Kamal Ghanem

Amman Hassan Banat, born 1931 in Sheikh Damun, Akka, Palestine.
Recorded in Bourj el-Barajneh Camp, Beirut, 2019.
Photo and interpreter: Mona Bibi

#1 Amena Hassan Banat

Mohammed Hassan Hourani is born 1941 in Safad, Palestine. Recorded in Helsingborg, Sweden, 2019.
Photo: Cato Lein
Interpreter: Outros Jacob

#2 Mohammed Hourani

Mohamad Zaara, born 1941 in Tantura, Palestine. Recorded din Uppsala, Sweden, 2019. Interpreter: Reem Zarra, (Interview in  Swedish/Arabic.) Poto: Cato Lein

#10 Mohamad Zaara

Fayza Abed Bayrakji, born 1941, in Kuwaykat, Palestine.
Recorded in Bourj el Barajneh, 2019.
Photo and interpreter: Mona Bibi

#17 Fayza Abed Bayrakji

”Vi fick återvända till Jaffa efter två år som flyktingar i Nehalim. Som fjortonåring började jag jobba som skomakare. Det ägdes av irakiska judar. De var kommunister. De diskuterade politik och jag lyssnade. Så fick jag min kommunistiska utbildning. När Nasser kom till makten i Egypten 1952 firade de irakiska judarna. Nasser var mot imperialismen. När Israel attackerade Nasser 1956 var de emot”, säger Lee Mahmoud Mosa. Han ör född 1943 i Jaffa, Palestina.
Foto: Cato Lein

#22 Lee Mahmoud Mousa

”1947 blev en av mina judiska kompisar, Jochanan, påkörd och dödad av en brittisk militärjeep. Jag ville gå på hans begravning, men hade ingen kippa att täcka mitt huvud med. Jag stod vid ingången till begravningsplatsen och grät. Då kom en man fram till mig:
- Är det din bror?
- Nej, men har var som min bror.
Då gav mannen mig en kippa med en davidsstjärna så att jag kunde gå fram till Jochanans grav”, säger Assad Ammya, född 1934 i Haifa, Palestina. 
Foto: Cato Lein. Tolk: Zuhair Ammy, Inspelat 28 augusti 2019.

#28 Assad Ammya

- 1947 sköt sionisterna min morbror Ahmed och tre till framför alla byborna i Hittin. De var med i motståndsrörelsen. 1948 flydde hälften av mina släktingar till Syrien, min farbror flydde till Jordanien och vi flydde till Libanon till fots, säger Ali Saadi. Han är född 1944 i byn Hittin i Palestina.
Foto: Cato Lein. Inspelat i oktober 2019 i Sollentuna.

#32 Ali Saadi

- Min farbror var 16 år när han dödades av judiska vakter till häst. De slog honom i huvudet och han dog dagen därpå. Min pappas chef, en sionist som hette Dubel, erbjöd pappa en väska som innehöll 10 000 pund i sedlar som kompensation för mordet på hans bror. Pappa tackade nej till pengarna, men tog fyra pund ur väskan och sa: För de här pengarna ska jag köpa ammunition.
- En kort tid efter lyckades han och två släktingar gillra en fälla för Dubel och hans 16 livvakter ombord på hans båt som åkte genom en kanal omgiven av skog. Min pappa gömde sig i skogen och var bara några meter från Dubel när han sköt det dödande skottet. Britterna utfärdade en dödsdom mot min far, som tvingades gå under jorden. Ett par månader senare föddes jag, säger Zyad Hamid Maziad. Han är född 1936 i en liten by i Golan-området i Palestina på gränsen till Syrien.
Inspelat i Kungälv, den 18 okt 2019 
Fotograf: Cato Lein. Tolk: Ahmed Abdallah

#34 Zyad Maziad

”There were a golf course with 18 holes, between Talpiot, a jewish settlement and the Arab College, where I was staying. We always crossed that golf course to catch the bus from Jerusalem to Bethlehem. We saw girls and boys, women and men, in the forest at Talpiot. They were an army doing their drills. It was forboding what was going to happen. It was in the air. The animosity was already there. This is in 1941”, says Munther Al-Fahoum, born 1927 in Irbid, Jordan.
Photo: Shereen Na'nish. Recorded in Amman, 2019.

#42 Munther Al-Fahoum

Producent: Bernt Hermele, https://bernthermele.se/
Nu som bok: https://www.adlibris.com/se/bok/nakba-katastrof-infor-vara-ogon-9789177753377
Podden har bl. a. finansierats av Statens Kulturråd.
Whatsapp +46734444776
منتج بودكاست "النكبة، أصوات فلسطينية من ١٩٤٨

The Nakba/النكبة

Popular tracks