#46
- Mina föräldrar skiljer sig när jag är fem år. Efter det träffar jag min far bara en handfull gånger, bland annat när jag är 13 år och blir bar mitzva. Han tillhöll mig väldigt på skarpen att när jag var klar med läsningen  skulle jag gå fram och tacka alla gabaim (medhjälpare i gudstjänsten). Men det glömde jag. Han var så arg på mig. Det var ett stort trauma för mig, att jag hade gjort honom besviken, säger Harry Flam.
Foto: Cato Lein

#46 Harry Flam - Andra generationen

- Jag fick stryk av pappa, då och då. Han bröt alltid ihop efteråt och började gråta och fick ont i magen. Jag fick gå och trösta honom och be om förlåtelse, fast det var han hade givit mig smisk. För mig blev det väldigt konstigt. Det var aldrig något vi pratade om, säger Regina Frydman.
Foto: Cato Lein

#47 Regina Frydman - Andra generationen

Paul Holtz:
- Efter ett par år i Sverige emigrerade min moster och hennes man till Australien. Det tog min mamma väldigt hårt. De hade varit igenom Auschwitz tillsammans. Det blev en slitsam separation.
När min mamma fyllde 90 år, kom en av mina kusiner på besök från Australien. Han hade med sig en fråga till mamma som hade plågat honom hela hans liv:
"Vad tyckte du om att min pappa tog med sig din syster till Australien?"
Mamma blev svart i ögonen och svarade:
"Jag har hatat din pappa i alla år för det."
Foto: Cato Lein

#48 Paul Holtz - Andra generationen

- 1982 arbetade jag som läkare i ett palestinskt flyktingläger i Libanon, när Israels invasion startade. Min syster, som var ortodox, bodde i Jerusalem. Idag förstår jag att mina föräldrar led av att ha barn på var sin sida Israel-Palestina-konflikten. Hur överlevde de det? säger Henry Ascher.
Foto: Cato Lein

#60 Henry Ascher - Andra generationen

- Jag har förträngt en del, precis som pappa. Det var min överlevnadsstrategi.
- Vad har du behövt överleva?
- (Paus) Jag har behövt förtränga mycket för att kunna leva ett någorlunda bra liv, säger Kjell Dabrowski.

#61 Kjell Dabrowski - Andra generationen

- Mamma hade nästan ingen kvar. Ibland sa hon på jiddisch: Varför tog du mina syskon? Varför tog du inte mig med? Det kan också ha varit ett sätt att såra den man är ledsen på just i ögonblicket, säger Anita Tesler.
- Vem kan det ha varit?
- Det kan ha varit jag. Jag vet att jag stod i hallen en gång när hon sa det.
- Hur gammal är du då?
- Fjorton, femton år.
- Och vad tänker du?
- Vid det laget har jag stängt igen.
Foto: Cato Lein

#68 Anita Tesler - Andra generationen

- Jag vill säga någonting som kanske är lite privat, men jag säger det ändå för det var en stor sak.  Min mamma var väldigt orolig. Jag blev sjuk 1988, 35 år gammal, då blev mamma extra orolig för mig. Om jag inte svarade glatt när hon ringde blev det katastrof. Då kunde hon ringa många gånger och fråga ”hur känner du nu”? Jag hade tillräckligt med mina egna problem. De var som en tyngd på mina axlar, jag skulle vara glad och lugna henne, säger Haviva Eilenberg.
Foto: Bernt Hermele

#76 Haviva Eilenberg - Andra generationen

- En gång var vi på Treblinka. Där dog min farmor. Plötsligt lät det som att någon pratade till mig, säger Pola Kudrén.
- Vem var det?
- Det var min mormors röst.
- Vad sa hon?
”Wir zind do”, det är jiddisch och betyder ”vi är här”. Och det var hon ju.
Foto: Cato Lein

#79 Pola Kudrén - Andra generationen

# 82 – Andra generationen
- Min mamma berättade att de hamnade hos Joint, en judisk hjälporganisation och där registrerades de och kunde duscha med varmvatten för första gången på flera månader. De fick nya kläder. När hon duschat klart och skulle gå och klä om sig gick hon i en lång korridor. Hon såg en kvinna närma sig i korridoren. Kvinnan var som ett levande skelett, kroppen var täckt av fläcktyfus, skinnet bara hängde. Hon hade inget hår. Ögonen var insjunkna och febriga. Kvinnan kom allt närmare mamma. Plötsligt upptäckte mamma en spricka genom hela kroppen. Då förstod hon att hon såg sig själv i spegeln, säger Janos Back.
Foto: Cato Lein

#82 Janos Back - Andra generationen

- Jag försökte fråga honom några gånger om kriget, men han ville aldrig prata om kriget, aldrig någonsin. Jag gjorde ett val: att inte utsätta honom för det här. Han kunde inte konfronteras med kriget, säger Eva Grossman.
Foto: Cato Lein

#87 Eva Grossman - Andra generationen

- Mitt första minne är att min mormor tar mig och kastar in mig i en port. Jag var så lycklig och glad för jag hade en fin, röd kappa, med vit kaninkrage. Och sen tog de henne, säger Danuta Holgersson.
Inspelat den 26 juli 2022. 
Foto: Cato Lein.

#120 Danuta Holgersson

“Happy Days” with Totta Näslund. By: Peter le Marc. Translation: Irving Albert. Recorded 2005.
From the TV-documentary "My mother was killed by a suicide bomber"
"https://www.youtube.com/watch?v=6L_fDNsekxg&t=61s
From the TV-documentary "Totta"
https://www.youtube.com/watch?v=nnxsiFbnq6c&t=2s

Happy Days

Sven Aschberg. Sven, som fyllt 93 år, är en charmerande och intressant person, som ogärna talar om det personliga.
Svens pappa, bankiren och socialisten Olof Aschberg, stod i främsta ledet bland de svenska judarna för talrika, antisemitiska attacker, under början av 1900-talet och framåt.
Under Andra världskriget flydde familjen från Frankrike till USA. Där blev även Sven utsatt för antisemitiska kommentarer, från en del skolkamrater. Men de erfarenheterna avstod Sven att prata om under vårt samtal.

#88 Sven Aschberg - Andra generationen

Staffan Lamm, född 1937, berättar:
Morfar, Martin Lamm, var periodvis sömnlös och brukade stå och titta ut. När tyskarna hade ockuperat Danmark och Norge 1940 stod han i lägenheten och tittade med kikare om tyskarna var på väg in. Till slut fick han en panikattack och rusade ner på centralen och sprang omkring där och skulle hitta någonstans att åka. Till slut köpte han en biljett till Uppsala, där hans barndomshem låg. Han var helt ifrån sig. Till slut lyckades en vän få honom att lugna ner sig.
När kriget var slut och allt återgick till det vanliga, var han fortfarande orolig och stod vid fönstret och tittade. 1949 fick han underliga idéer om att utklädda personer dök upp i smyg och tog judar till koncentrationslägren. Det gick godsvagnar nere på skeppsbron då och han var rädd att det var judar som åkte i väg. Han hade väldigt kraftiga vanföreställningar.
Min mormor var helt slutkörd av att ta hand om honom och en natt övernattade hon hos goda vänner på Skeppsbron. Då blev han ännu vildare och trodde att hon hade fraktats i väg. Mamma fick komma och lugna honom. Han hotade henne med en kökskniv, så att hon blev tvungen att ringa till Långbro. De kom och hämtade honom. Och då blev det nästan som han hade fruktat; det kom folk och band fast honom och bar ner honom. Efter ett par veckor fick han komma hem och levde nästan ett år till.
1950 gick han ut framför spårvagnen på Skeppsbron och blev överkörd.
- Hur påverkade den här händelsen dig, du var tolv år gammal?
- Jag var rädd att jag också var tokig.
Foto: Ingela Håkansson Lamm
Inspelat på Judiska Hemmet, Stockholm.

#89 Staffan Lamm - Andra generationen

Paula berättar om sitt liv, tiden i Karlstad, Stockholm och om Peter. Inspelat 3 dec 2022.

Paula Nissenkorn 1927-2025, del 1

Paula Nissenkorn berättar om sitt liv, tiden i Karlstad och Stockholm. Inspelat 29 januari 2023.

Paula Nissenkorn 1927-2025, del 2

- I mitten av 60-talet, när jag var nio, tio år, ville min mamma återvända till Ungern. Det blev tal om skilsmässa och min mamma frågade vem jag ville bo med. Jag svarade att jag var van att leva i Sverige och ville stanna här. Jag ångrar inte mitt svar, men jag tror inte min mamma blev glad, även om jag hade skäl för mitt ställningstagande. Lyckligtvis blev det aldrig någon skilsmässa, säger Peter Könyves, som växte upp på Bergsundsstrand 23.
Runt om i Högalid har det bott judar från början av 1900-talet och framåt; Lindvallsplan, Folkskolegatan, Långholmsgatan, Brännkyrkogatan, Slipgatan, Heleneborgsgatan och Reimers Holme är några kända, judiska adresser. En del hade också sina butiker och verkstäder i området. Även Nachmansonskas barnkrubban på Götgatan 55 spelade en viktig roll för många söderjudar.
Hör av dig om vill berätta din historia från det judiska Högalid.

Det judiska Högalid #1 - Peter Könyves

- Min bror och jag var inte glada åt att vår pappa rökte. Och vi förstod tidigt att man kunde dö av rökning. Många av oss som är överlevandes barn, vi var jätterädda att föräldrarna skulle dö. Det var skräcken. Det var ju hemskt att pappa rökte. Så min bror och jag, vi gömde cigaretterna, säger Paula Grossman.

Det judiska Högalid #2 - Paula Grossman

Inspelat 10/7 2025
- Min mamma dog bara något halvår innan min bar mitzva. Regina Skulka och Tsili Grossman hoppade in och hjälpte till, de kokade all maten. De var jättesnälla. Jag ser hur de står där och lagar maten, säger Ben Auerbach. 
Hur kändes det för dig att inte ha med mamma? 
(Paus) 
- Jag minns inte riktigt hur det kändes för mig.

Det judiska Högalid #3 - Ben Auerbach

- Pappa missbrukade tabletter, han tog när det blev jobbigt. Läkarna skrev ut helt sjuka mängder. Till slut tog kroppen stryk och pappa dog när han var 52. En vilsen själ blir inte mindre vilsen av livets gång, säger Ted Ponedel.
Var mamma med på begravningen?
- Nej.

Det judiska Högalid #4 - Ted Ponedel

György Fenyö, ungersk jude, född 1936 . Han berättar om hur han som barn överlevde Gettot i Budapest och flydde från de nazistiska Pilkorsarna. 1956 beslutade han sig för att fly igen, den här gången från den kommunistiska regimen. Inspelat tisdag den 29 augusti 2017. 
Foto: Cato Lein

#1 György Fenyö

”På grund av undernäring och sjukdom hade jag inte vuxit på tre år. Från det jag var nio år till det jag var tolv gick jag i samma skor.” Foto: Cato Lein. Inspelat 6 september 2017.

Avsnitt 20: Hania Rosenberg

– Jag föddes i koncentrationslägret Ravensbrück i slutet av kriget. Min mamma, Joanna Wyroda, var kraftlös och orkade inte medverka i förlossningen. Hon fick hjälp att förlösa mig. Jag drogs ut med tång, säger Ewa Kabacinska Jansson.
Min far, Jozef Danielik, försvann under kriget. Men dödsbeskedet fick jag först 1994. Fram tills dess hoppades jag att han levde, samtidigt som jag förstod att han inte levde. Men på något vis hoppades jag lite ändå. Enligt dödsbeskedet dog min far, med fångnummer 49784, i koncentrationslägret Flossenbürg i Tyskland, den 24 februari 1945. Men varför han dog, om han blev mördad, alltså skjuten eller på annat sätt dödad eller det var på grund av hunger eller andra umbäranden, det vet jag inte och det har inte gått att få fram, säger Ewa Kabacinska Jansson. Foto: Cato Lein

#47: Ewa Kabacinska Jansson

- Jag hade varit gömd hos en familj, men de angav mig. Vart skulle jag ta vägen? Jag tog min tillflykt till koncentrationslägret Janowska i Lvov, av alla ställen. På morgonen när man skulle gå på torrdasset låg det fullt med döda i vägen, alla mördade och nakna. Man var tvungen att sparka undan de så att man kunde gå på toaletten utan att riskera att trampa på dem. En sak som har satt sig i mitt minne var en ung kvinna, hon låg på rygg och måste ha blivit skjuten bara några minuter tidigare. och ovanpå hennes mage låg en död pojke, som kan ha varit tio, tolv år gammal. Så började morgonen", säger Henryka Wieser Septimus. Foto: Cato Lein. Inspelat den 21 februari 2018.

#49: Henryka Wieser Septimus

- Tiden läker alla sår, säger man, men det stämmer inte, säger Dina Probst. Foto: Cato Lein

#99 Dina Probst

- I november 1943 kom far hem från Ukraina. Han var nedbruten, tystlåten och mager. En dag kallade han in mig och mina systrar: jag var 18 år, lillasyster var tio. "Vad jag nu berättar för er får ni inte yppa för någon. Annars riskerar jag att dödas. I Ukraina föste den tyska och ungerska militären samman judar från små byar, de fick gräva sina gravar, klä av sig, de dödades med maskingevär."
- Han kunde inte bära den här kunskapen själv. Han grät när han berättade det. Vi var förfärade. Vi levde med den här kunskapen till mars 1944, tills vår tur kom, säger Eva Spielberger.
(Familjen Lazlo, fr.v.: Gisela, Martha, Clara, Mauritz och Eva.)

#102 Eva Spielberger

- Föräldralösa barn dog en masse i Warszawas getto. De var fullkomligt hjälplösa, de stod på gatan och tiggde en matbit. Dessa barn dog först. När jag såg ut från vårt fönster såg jag att människor försökte täcka över kropparna med tidningspapper och trasor.  Inom kort blev det så många döda kroppar på gatorna att det inte fanns någon möjlighet att visa respekt för de döda. Men ganska snart satte de mest olycksdrabbade av alla judiska slavar igång med att varje dag gå ut i gettot, plocka ihop de döda kropparna, slänga upp de på sin kärra och forsla bort de, säger Ruth Berlinger. Foto: Cato Lein

#112 Ruth Berlinger

- Det här var två traumatiserade människor , mamma och pappa. De bråkade ofta, de skulle skiljas och då rev de sönder sitt bröllopsfotot När de sen blev sams igen tejpade de ihop fotot 
Mamma behövde långvarig vård och pappa jobbade heltid. Vk skickades till en fosterfamilj mitt i natten. Brorsan och jag sitter i en bil och jag är jätterädd. Vem som kör bilen minns jag inte. Var det pappa?
Foto: Cato Lein Inspelat i Järna, 2020.

#1 Helena Arnold - Andra generationen

- Jag kände ett lidande redan som tolvåring. Då började jag läsa massor av barnpsykologiböcker. Jag kände att nånting inte stämde. Jag hade svårt att vara i verkligheten. Det var så många olika historier jag fick höra, säger Lilian Rosenberg Roth.
Foto: Cato Lein

#5 Lilian Rosenberg Roth - Andra generationen

- Mamma kom hit med en kindertransport när hon var tolv år. Hon pratade aldrig om att hon var judinna eller att hon förlorat sina föräldrar i Förintelsen. Det skulle dröja till jag var 22 år innan jag fick veta sanningen, berättar Ingrid Lomfors i av avsnitt 8 av Överlevarna - Andra generationen.
Foto: Cato Lein

#8 Ingrid Lomfors - Andra generationen

En podd, tre ämnen: Om de som överlevde Förintelsen, om Andra generationen samt om det judiska Högalid.
Runt om i Högalid har det bott judar från början av 1900-talet och framåt; Lindvallsplan, Folkskolegatan, Långholmsgatan, Brännkyrkogatan, Slipgatan, Heleneborgsgatan och Reimers Holme är några kända, judiska adresser. En del hade också sina butiker och verkstäder i området. Även Nachmansonskas barnkrubban på Götgatan 55 spelade en viktig roll för många söderjudar.
Hör av dig om vill berätta din historia från det judiska Högalid.
Producent: Bernt Hermele
Podden Överlevarna har finansieras av bl. a. Statens Kulturråd, Palmefonden, Helge Ax:son Johnson Stiftelse, Annika och Gabriel Urwitz´Stiftelse och bokförlagen Lind & Co och Ordfront.

Överlevarna/Det judiska Högalid

Popular tracks