Dagens kapitalism och patriarkat är förändrade. Den gamla uppdelningen - mellan fabriken och hemmet, fritid och arbete, det privata och det politiska - är sen länge i upplösning. 

Ungdomskulturerna från 60-talet och framåt bröt med detta gamla samhälle och bidrog till att skapa det nuvarande. Arbete och liv idag är fritt men osäkert: på kort eller lång sikt vet få av oss hur vår försörjning och framtid kommer se ut. Vår psykologi formas därefter - vi är vana vid stress och osäkerhet, att behöva marknadsföra oss som varor för att behålla våra jobb. Inte minst är vi vana vid att upprätthålla en individuell tro på att det en dag kommer att bli bättre - en dag kommer vi att få tid att göra det vi verkligen vill göra. 

Dessa drömmar, som morötter hängandes framför oss, är i slutändan grundade i gigantiska lån (studier, privatkonsumtion, boende). Lånen och finansmarknaden som bar upp dem, är återigen på väg att krascha. Alla våra drömmar är hotade, tillsammans, och vi har en gemensam utgångspunkt igen.

Prekariatet, en allusion till proletariatet, används som stridslysten beskrivning (av oss som grupp) i avsikt att betona de subjektiva och utopiska stunderna i prekariseringen (av ordet prekaritet, ung. osäkerhet).

Vi ser "prekariatet" som grunden för en ny praktik. Att tidigare marxistiska och feministiska ramverk inte längre är användbara för sig, är sen längre klart. Nya teorier för liv och arbete finns redan, sedan årtionden tillbaka. Men vad som konkret, inte bara som akademisk abstraktion, följer av det är oklart. Vi hävdar att det kommer krävas ett "vi", en medveten strategisk subjektivitet, för att göra praktik av teorin.
********

<a href="mailto:prekariatet@gmail.com">prekariatet@gmail.com</a>

hellosiberia is following