235   DIESELDIMMA   (1990)

Nånting sitter på tvären  jag har nåt i min mun
denna atmosfären är inte längre så tunn
jag är ett barn utav staden men staden nyttjar tortyr
ger mig den tredje graden så det är klart att jag flyr

Jag måste bort från denna dieseldimma
jag måste bort ifrån hank och stör
jag måste bort från denna dieseldimma
om det också blir det sista jag gör

Den som har alla svaren  kan aldrig bli kär
och den som stannar i baren säger aldrig som det är
förut fanns här individer  nu finns här bara objekt
men dom som stannar och lider  de har min fulla respekt

Jag var ett barn utav gatan  alltid samma kvarter
men när jag hittade kartan ville jag bara se mer
de säger äter du kakan har du den inte kvar
men när jag tänker på saken ser jag hur fel de har


Dieseldimma

361   DU SOM NÅN GÅNG VARIT KÄR (2016)

Jag var bara barnet när jag kände denna kraft
jag fastnade i garnet som sög ut all min saft
inget hade varnat mig och ingen hade sagt
men ingen kunde ana hur många jag sen dess har haft

Nu är jag inte längre här och jag håller på min heder
och släcker ner alla stjärnor i min atmosfär
alla ni som varit där, ni vet vartåt det leder
var och en av er som nån gång varit kär

Jag var bara en i mängden som önskade ett skjut
men i den långa längden var jag en sorgelig suput
som trillade i sängen utan att nånsin veta hut
men jag tog tag i denna strängen för att försöka komma ut

Jag var bara amatören som ingen ville ha
det finns inte nån som hör'en eller som tycker att man är bra
och jag har aldrig varit charmören och aldrig sagt det som man ska
men hellre att jag dör än att sjunga erat tra-la-la

Jag var bara ambassadören för ett liv utan nåt tvång
där man inte räknar ören och inte klipper nån kupong
för det är pengarna som förstör'en och som dödar varje sång
men i den feminina kören sjöng mitt absoluta håll-i-gång


Du som nån gång varit kär

379   PÅ SAMMA JAKT   (2016)

Varje dag som jag går ur min säng
känns det som jag skriver på en ny refräng
fast ingen ser mig här och ingen hör
så skall jag leva och verka tills den dag jag dör
alla damer som passerade, blev bara till nånting som serverade
åt författaren som transkriberade, varenda villebråd en ny trofé

Jag har dragit mina slutsatser och skrivit på ett sprillans nytt kontrakt
jag besöker alltid nya platser, men går aldrig mer på samma jakt

Varje dag har en identitet, ger mig någonting nytt som jag inte vet
fast inget händer och inget sker, så slutar ändå dagen med nånting mer
alla vänner som vi redan glömt, kommer ofta tillbaka i det vi drömt
och alla orden som vi deklarerade, finns lyckligtvis inte registrerade

Varje dag jag ser i backspegeln
så är det någonting som kommer igen
fast vi vandrar med så långa kliv
är det så svårt att glömma bort vårt gamla liv
alla kvinnor som gick ut ur min dörr
är bara minnen av ett liv ifrån förr
varje natt i en annan famn
fick mig att tvivla på min hemmahamn


På samma jakt

369   I ROM FÖR LÄNGESEDAN   (2016)

Natten den går och det är alltid nån som gråter
det är alltid någon här som alltid vill ha mer
det lilla som vi får, det kommer aldrig åter
och där jag kommer ifrån så är det aldrig nån som ger

Livet blev inte precis det som vi ville
men i alla våra brev så fanns det nånting som var sant
nästan allt det jag skrev hade jag lånat utav Trille
hennes ord blev mina vänner och min enda diamant

Dagar av lycka, dagar av sorg
men ingenting kunde rycka mig bort från Göteborg, förutom
Du och jag, i Rom för längesedan
det var där som allting började, där alla bitar föll på plats
för långt om länge så visste vi ju redan
att vi var bara som ett av dessa oförstörbara palats

På grund av alla år då känslorna stelnar
så står vi där vi står, var och en i varsin grupp
men tiden den går och tiden helar
och det vi sår det kommer äntligen upp

Dagen idag den kommer aldrig åter
och det som var jag är nu förhoppningsvis nån ny
men det kommer nog en dag när de flesta här förlåter
när vi bryter deras lag och när vi slutar med att fly

Solen är min enda gudinna
allt det som jag lever för och allt för det jag dör
i livets affär, hur skall jag någonnsin hinna
jag bara säger som det är och bara gör det som jag gör


I Rom för längesedan

309  JAG HAR ALDRIG KLIPPT MITT HÅR   (2013)

Jag gick med i en förening som jag trodde ville väl
men en dag hade jag tappat bort min röst
jag sålde ut min mening och jag sålde ut min själ
och jag plockade ut hjärtat ur mitt bröst

Och sen gick det riktigt illa för jag gjorde alla fel
trots att jag ville vara någon som tog del
men jag lyckades förvilla mig med mina egna spel
och mitt långfinger var alldeles för stelt

Det finns alltid nån som tvingar dig att säga var du står
men jag korsar mina fingrar och jag ljuger som en blå
Jag har växlat många ringar men det finns en som ingen får
ni har stulit mina vingar men jag har aldrig klippt mitt hår

Jag skrev till direktören, ja jag gav honom min sång
jag tyckte den var stark nog att slå rot
men han öppnade sekatören och han klippte med sin tång
sedan dess har jag lyckats stå på egen fot

Jag gick till stadens hus för att skaffa ett sigill
som jag trodde skulle skapa en fusion
det var ett olycksaligt rus som inte lämpade sig till
att ställa upp nån eller att störta nån från sin tron

Jag gick till ambassaden och ville få asyl
jag var så trött på all meteorologi
men i den nya staden ger vädret inte mig en syl
och utan pengar står dig lyckan aldrig bi

Jag tog mig en befattning där slipsen var ett krav
och jag skämdes över allt det som var jag
men här finns det en beskattning som enkelt klipper av
dina försök att kunna stå fri en vacker dag


Jag har aldrig klippt mitt hår

342   I MINA SPÅR   (2015)

Jag har arbetat som andra, och vem är jag att peka på
vem är jag att klandra det att ingen verkar att förstå
att det finns så mycket pengar att fördela
mycket mera än vi nånsin ser
och det gör mig riktigt elak att se dessa parasiter
som ständigt vill ha mer

Jag har ingenting att dölja och jag har gått så långt det går
finns det nu nån som har lust att följa, som vill vandra i mina spår

Jag har utforskat det mesta, allt som verkade suspekt
och vid den tiden gjorde jag som de flesta, jag skrev in mig i en sekt
och vi var ju jämt de bästa, tiden skulle ge oss rätt
men pengarna slutade aldrig med att fresta
även en mage som var redan mätt

Jag har legat mellan låren, på mången kvinna som var kåt
och jag torkade alltid tåren när hon valde att äntra en annan båt
men jag kom ju mig till åren och jag gick på friarstråt
var tvungen att lyfta mig i de kvarvarande håren
och skriva mig en lyckligare låt


I mina spår

368   DENNA GYLLENE BUR   (2016)

Här levs livet så diskret, med en självpåtvingad censur
här finns en lydig allmänhet och en ständig högkonjunktur
det finns ingen här som vet, här i skydd av denna mur
vad som menas med solidaritet, här finns en inre diktatur

Som förbjuder att ifrågasätta, eller att ens fråga hur
här finns ett moln som aldrig lättar, här i denna gyllene bur
ingen som frågar vad som är det rätta, inget som skiljer oss från djur
här får alla äta sig mätta, inne i denna gyllene bur

Här finns inget som är hett och ingenting som sjuder
och regel nummer ett är att ta emot det som man bjuder
här råder alltid sans och vett, man lägger tjocka lager utav puder
här finns en hemlig etikett och så många som bara förbjuder

Men jag har tittat i livets lupp och sett bjälken men aldrig grandet
nu vaknar jag av en tupp och undrar: vem har spelat in det bandet?
stan gav mig astma och krupp, så jag är så glad att jag fann det
för ingenting går upp mot livet här på landet

För jag har vågat ifrågasätta och jag frågar mig alltid hur
jag vill se detta molnet lätta och komma ut ur denna gyllene bur
jag frågar mig vad som är det rätta och vill inte leva som ett djur
jag vill känna på livets hetta utanför denna gyllene bur


Denna gyllene bur

375   I KANTONEN VAUD   (2016)

Jag visste inte vad som hade hänt
eller vad det var jag hade känt
du kan aldrig få livet eftersänt
men du förstår så väl när vindarna har vänt
det fanns så många brasor som vi tänt
det fanns så många brev vi hade bränt
men det fanns en liten glöd som hade återvänt
det var någonting som gudarna hade sänt

Och det vi hade i vår hand, tog oss till ett annat land
där nånting satte oss i brand
och när vi tog oss för vi två, så fanns det inget mer att förstå
vi lever och vi frodas här i det blå
vi lever i kantonen Vaud

Men det som ingen hade sett, hade kanske aldrig nån gång skett
jag kanske bara skrävlade vitt och brett
för alla såg ju vart det hade lett
jag vet jag log ju aningen för snett
jag trodde att jag rockade så fett
så om inte lyckan hade mot mig lett,
så vet jag inte vad jag kunde dig ha gett
mer än bara blod och svett
och ett liv långt bortom sans och vett

Jag levde som en självvald eremit
som likväl cirkulerade hit och dit
det fanns de som bara såg mig som en skit
men ibland fick jag trots allt en skamlig invit
men när jag till slut fick för mig att komma hit
så drog jag inte någon nit
jag tuggar i mig varenda bit
och äntligen är jag inte längre på transit


I kantonen Vaud

364   MINA ORD KAN ALDRIG DÖ   (2016)

Jag var så lycklig när jag fann att den saga som de sa var sann
inte visade sig lika grann, de vita var inte alltid de som vann
så jag kunde inte låta bli att ta ett obekvämt parti
jag ville bryta denna apati hos en klass som inte ville vara fri

Men ni som levde för att stärka er på alla andras nöd
fick mig att ropa Heureka ni blåste liv i min glöd
och ingen kunde märka om jag var svart eller röd
men jag skall fortsätta att verka för mina ord kan aldrig dö

De flesta är sin egen slav och ingen vågar hoppa av
de tror att någon har en magisk stav som kan fylla alla deras krav
men bakom detta drömstaket döljer sig någonting som alla vet
ingen yttrar denna hemlighet, den är alldeles för het

Trots allt det som Marx och Mao skrev har kapitalismen överlevt
fördelningen är lika skev, allting förblev ju som det blev
och kommunismen har man räknat ut trots att vi rusar mot ett ättestup
men pengarna stänger varje trut, de tar oss rakt mot vårt bittra slut

Mina ord kan aldrig dö

373   MIN SISTA PATIENS   (2016)

Jag var en väktare i smak, som härskade här i mitt gemak
där allting bodde under samma tak
och där allting hamnade fram och bak
jag var på väg att bli ett vrak, för jag gör allting rakt på sak
men min idé som var så rak, föll till marken med ett brak

Men jag har vidmakthållit en inre elegans
nåt som jag sällan har funnit nån annanstans
och de som var med men som aldrig tog sin chans
fick aldrig veta vad det var som verkligen fanns
och ifall den gick ut, min sista patiens

Jag var en liten idiot, med en själ så svart som sot
så länge ingen sa emot, så fick jag alltid in en fot
men ibland sopor och bland skrot, så skrev jag ner min första not
jag satte på min autopilot, så ta det som ett löfte och inte som ett hot

Det som ingen annan kunde se, var självklart ingenting jag kunde ge
jag var tvungen att sikta aningen bredvid,
även om det inte var min kopp med te
så fastän att jag hamnat lätt på sned, och trots mitt brokiga passé
så önskar jag bara att få vara i fred,
det är sent och jag har redan vunnit min trofé

Nu var det dags för nya drag, men till de flestas välbehag
drog jag tillbaks mina förslag, och flyttade in i min gulag
men jag steg upp ur min sarkofag, jag vaknade upp till en ny dag
jag glömde alla gamla slag, där jag alltid tappade bort det som var jag

Men alla stenarna i skon, fick mig ju ofta att tappa tron
jag var bara en av en miljon, bland apelsinerna var jag bara en citron
jag fick en annan direktion, jag lämnade denna alienation
och jag försökte att verkligen ta mig ton, här på den andra sidan bron


Min sista patiens

313  I MIN BAR   (2014)

Jag gick jämt hit för att dricka och svalka min uttorkade hals
ibland fanns här någon flicka, ibland fanns här inte någon alls
Jag var vän med servitören, han visste vad jag ville ha
och även om jag tappade humöret så sa han ändå att det var bra

Jag satt jämt vid denna disken och jag drog ofta samma låt
jag var så rädd för att ta risken att råka brista ut i gråt
sen var det dags för att betala och jag hamna jämt i skuld
orden var alldeles för skrala för att inbringa nåt guld

Och när jag dör, finns det då någon här som hör
på en ljudlös hautparleur, på en förlupen desertör
och när jag drar, kommer det då att finnas någon kvar
som kan ta över det jag har och betala skulden i min bar

Jag drog upp den sista spadern som jag dittills hade gömt
men att ha en relation med fadern kunde jag ju lika gärna glömt
så jag fortsatte att supa och plåga min gitarr
fast mina tankar kändes djupa så var jag bara flaskans falska narr

Jag satt kvar vid denna baren som gjorde mig till den jag är
som gav mig alla svaren även om det aldrig var nån där
satt kvar och höll så hårt i glaset som om det skulle sprungit bort
och förstört hela kalaset och lämnat mig i ett liv så torrt

Jag ville aldrig nånsin lämna detta introverta hål
som lät alla mina murar rämna (om än med hjälp av en smula alkohol)
så jag hänger framför kranen som tappar upp ännu en gång
och jag sjunger liksom svanen min allra sista sång

Dieseldimma

Johan Petrén 1