Want

tailspin (feat. Video Age)

The Clown

605   FRÅN EN HELT ANNAN EPOK   (2024)

Jag hörde tomma ord som ekar, förstod hur landet låg
gick dit näsan pekar men missade mitt tåg
jag fick veta att jag lever men hängde aldrig läpp
fick en släng av sleven och föll på eget grepp
Jag gick med flickorna i hagen men högg alltid i sten
hade fjärilar i magen och gelé i mina ben
jag var en black om foten och kammade alltid noll
slog aldrig an den rätta noten, hade ingen riktig koll
Jag fick mina fiskar varma men inget vatten på min kvarn
ingen kunde sig förbarma över ett vilsegånget barn

Jag har tappat bort mig i tiden, jag vet inte var jag är
verkar ha förlorat den sista striden, och den värld jag hade kär
Jag gick vilse ibland orden, ingen fattar nu mitt språk
jag är inte utav denna jorden, jag kommer från en helt annan epok

Jag vet jag gick på pumpen, köpte grisen i en säck
var tvungen att göra lumpen fast du hade fått mig i däck
jag satt fast i ekorrhjulen, andra gick bakom min rygg
kärleken blev stulen av en som alltid silade mygg
jag blev tagen på sängen, var för het på min gröt
jag tappade bort poängen, la alltid näsan min i blöt
jag var flitig som biet, lyfte mig i mitt hår
men det var ett spel för galleriet och man skördar som man sår
jag var för fin i kanten,  jag tog aldrig eran sed
och vid grinden tappade jag slanten, på min väg som var så bred

Jag drog mitt strå till stacken, hade alltid nåt på lut
men fick bara bittra tacken, fast jag löpte linan ut
jag hade glimten i mitt öga men blev dragen vid min nos
satt på mina hästar höga men dansade aldrig på nån ros
jag gjorde slag i saken, ville ha allting nu
men livet är ju som baken, kluven mitt itu
jag tog mig i kragen, för kärleks skull
men du lusläste lagen för mig som hade häcken full
jag blev tagen på orden, jag anade argan list
så jag gick under jorden, skrattar bäst som skrattar sist

Jag balanserade på en lina, jag grävde på min grav
jag gick på en mina och min värld gick i kvav
jag var alltid ute och cyklade, halkade på nattgammal is
men jag har aldrig hycklat, inte sålt mig till något pris
jag fick ingen syl i vädret, var som ett oskrivet kort
så min hud blev som lädret, allting rann av mig så fort
jag bet huvudet av skammen, hade allting i min hand
på tuppen växte kammen, öga för öga tand för tand
jag tog mig en bläcka, bet mitt sura gräs
min törst gick ej att släcka, för jag skrev min egen pjäs

Jag hade alltid myror i byxan, alltid huvudet på skaft
men nu har jag grävt ner yxan, och spillt min mesta kraft
jag gick aldrig ner på knäna, visste var skåpet skulle stå
men hur en hacka gick att tjäna förstod jag mig aldrig riktigt på
nu är jag gammal som gatan, och håller tungan rätt i mun
jag är tjuvaktig som skatan men förvaltar blott mitt pund
jag vänder aldrig på min kappa, men vänder taggarna ut
och ner kan jag aldrig trappa förrän livet nått sitt slut

Från en helt annan epok

309  JAG HAR ALDRIG KLIPPT MITT HÅR   (2013)

Jag gick med i en förening som jag trodde ville väl
men en dag hade jag tappat bort min röst
jag sålde ut min mening och jag sålde ut min själ
och jag plockade ut hjärtat ur mitt bröst

Och sen gick det riktigt illa för jag gjorde alla fel
trots att jag ville vara någon som tog del
men jag lyckades förvilla mig med mina egna spel
och mitt långfinger var alldeles för stelt

Det finns alltid nån som tvingar dig att säga var du står
men jag korsar mina fingrar och jag ljuger som en blå
Jag har växlat många ringar men det finns en som ingen får
ni har stulit mina vingar men jag har aldrig klippt mitt hår

Jag skrev till direktören, ja jag gav honom min sång
jag tyckte den var stark nog att slå rot
men han öppnade sekatören och han klippte med sin tång
sedan dess har jag lyckats stå på egen fot

Jag gick till stadens hus för att skaffa ett sigill
som jag trodde skulle skapa en fusion
det var ett olycksaligt rus som inte lämpade sig till
att ställa upp nån eller att störta nån från sin tron

Jag gick till ambassaden och ville få asyl
jag var så trött på all meteorologi
men i den nya staden ger vädret inte mig en syl
och utan pengar står dig lyckan aldrig bi

Jag tog mig en befattning där slipsen var ett krav
och jag skämdes över allt det som var jag
men här finns det en beskattning som enkelt klipper av
dina försök att kunna stå fri en vacker dag


Jag har aldrig klippt mitt hår

342   I MINA SPÅR   (2015)

Jag har arbetat som andra, och vem är jag att peka på
vem är jag att klandra det att ingen verkar att förstå
att det finns så mycket pengar att fördela
mycket mera än vi nånsin ser
och det gör mig riktigt elak att se dessa parasiter
som ständigt vill ha mer

Jag har ingenting att dölja och jag har gått så långt det går
finns det nu nån som har lust att följa, som vill vandra i mina spår

Jag har utforskat det mesta, allt som verkade suspekt
och vid den tiden gjorde jag som de flesta, jag skrev in mig i en sekt
och vi var ju jämt de bästa, tiden skulle ge oss rätt
men pengarna slutade aldrig med att fresta
även en mage som var redan mätt

Jag har legat mellan låren, på mången kvinna som var kåt
och jag torkade alltid tåren när hon valde att äntra en annan båt
men jag kom ju mig till åren och jag gick på friarstråt
var tvungen att lyfta mig i de kvarvarande håren
och skriva mig en lyckligare låt


I mina spår

368   DENNA GYLLENE BUR   (2016)

Här levs livet så diskret, med en självpåtvingad censur
här finns en lydig allmänhet och en ständig högkonjunktur
det finns ingen här som vet, här i skydd av denna mur
vad som menas med solidaritet, här finns en inre diktatur

Som förbjuder att ifrågasätta, eller att ens fråga hur
här finns ett moln som aldrig lättar, här i denna gyllene bur
ingen som frågar vad som är det rätta, inget som skiljer oss från djur
här får alla äta sig mätta, inne i denna gyllene bur

Här finns inget som är hett och ingenting som sjuder
och regel nummer ett är att ta emot det som man bjuder
här råder alltid sans och vett, man lägger tjocka lager utav puder
här finns en hemlig etikett och så många som bara förbjuder

Men jag har tittat i livets lupp och sett bjälken men aldrig grandet
nu vaknar jag av en tupp och undrar: vem har spelat in det bandet?
stan gav mig astma och krupp, så jag är så glad att jag fann det
för ingenting går upp mot livet här på landet

För jag har vågat ifrågasätta och jag frågar mig alltid hur
jag vill se detta molnet lätta och komma ut ur denna gyllene bur
jag frågar mig vad som är det rätta och vill inte leva som ett djur
jag vill känna på livets hetta utanför denna gyllene bur


Denna gyllene bur

375   I KANTONEN VAUD   (2016)

Jag visste inte vad som hade hänt
eller vad det var jag hade känt
du kan aldrig få livet eftersänt
men du förstår så väl när vindarna har vänt
det fanns så många brasor som vi tänt
det fanns så många brev vi hade bränt
men det fanns en liten glöd som hade återvänt
det var någonting som gudarna hade sänt

Och det vi hade i vår hand, tog oss till ett annat land
där nånting satte oss i brand
och när vi tog oss för vi två, så fanns det inget mer att förstå
vi lever och vi frodas här i det blå
vi lever i kantonen Vaud

Men det som ingen hade sett, hade kanske aldrig nån gång skett
jag kanske bara skrävlade vitt och brett
för alla såg ju vart det hade lett
jag vet jag log ju aningen för snett
jag trodde att jag rockade så fett
så om inte lyckan hade mot mig lett,
så vet jag inte vad jag kunde dig ha gett
mer än bara blod och svett
och ett liv långt bortom sans och vett

Jag levde som en självvald eremit
som likväl cirkulerade hit och dit
det fanns de som bara såg mig som en skit
men ibland fick jag trots allt en skamlig invit
men när jag till slut fick för mig att komma hit
så drog jag inte någon nit
jag tuggar i mig varenda bit
och äntligen är jag inte längre på transit


I kantonen Vaud

364   MINA ORD KAN ALDRIG DÖ   (2016)

Jag var så lycklig när jag fann att den saga som de sa var sann
inte visade sig lika grann, de vita var inte alltid de som vann
så jag kunde inte låta bli att ta ett obekvämt parti
jag ville bryta denna apati hos en klass som inte ville vara fri

Men ni som levde för att stärka er på alla andras nöd
fick mig att ropa Heureka ni blåste liv i min glöd
och ingen kunde märka om jag var svart eller röd
men jag skall fortsätta att verka för mina ord kan aldrig dö

De flesta är sin egen slav och ingen vågar hoppa av
de tror att någon har en magisk stav som kan fylla alla deras krav
men bakom detta drömstaket döljer sig någonting som alla vet
ingen yttrar denna hemlighet, den är alldeles för het

Trots allt det som Marx och Mao skrev har kapitalismen överlevt
fördelningen är lika skev, allting förblev ju som det blev
och kommunismen har man räknat ut trots att vi rusar mot ett ättestup
men pengarna stänger varje trut, de tar oss rakt mot vårt bittra slut

Mina ord kan aldrig dö

373   MIN SISTA PATIENS   (2016)

Jag var en väktare i smak, som härskade här i mitt gemak
där allting bodde under samma tak
och där allting hamnade fram och bak
jag var på väg att bli ett vrak, för jag gör allting rakt på sak
men min idé som var så rak, föll till marken med ett brak

Men jag har vidmakthållit en inre elegans
nåt som jag sällan har funnit nån annanstans
och de som var med men som aldrig tog sin chans
fick aldrig veta vad det var som verkligen fanns
och ifall den gick ut, min sista patiens

Jag var en liten idiot, med en själ så svart som sot
så länge ingen sa emot, så fick jag alltid in en fot
men ibland sopor och bland skrot, så skrev jag ner min första not
jag satte på min autopilot, så ta det som ett löfte och inte som ett hot

Det som ingen annan kunde se, var självklart ingenting jag kunde ge
jag var tvungen att sikta aningen bredvid,
även om det inte var min kopp med te
så fastän att jag hamnat lätt på sned, och trots mitt brokiga passé
så önskar jag bara att få vara i fred,
det är sent och jag har redan vunnit min trofé

Nu var det dags för nya drag, men till de flestas välbehag
drog jag tillbaks mina förslag, och flyttade in i min gulag
men jag steg upp ur min sarkofag, jag vaknade upp till en ny dag
jag glömde alla gamla slag, där jag alltid tappade bort det som var jag

Men alla stenarna i skon, fick mig ju ofta att tappa tron
jag var bara en av en miljon, bland apelsinerna var jag bara en citron
jag fick en annan direktion, jag lämnade denna alienation
och jag försökte att verkligen ta mig ton, här på den andra sidan bron


Min sista patiens

313  I MIN BAR   (2014)

Jag gick jämt hit för att dricka och svalka min uttorkade hals
ibland fanns här någon flicka, ibland fanns här inte någon alls
Jag var vän med servitören, han visste vad jag ville ha
och även om jag tappade humöret så sa han ändå att det var bra

Jag satt jämt vid denna disken och jag drog ofta samma låt
jag var så rädd för att ta risken att råka brista ut i gråt
sen var det dags för att betala och jag hamna jämt i skuld
orden var alldeles för skrala för att inbringa nåt guld

Och när jag dör, finns det då någon här som hör
på en ljudlös hautparleur, på en förlupen desertör
och när jag drar, kommer det då att finnas någon kvar
som kan ta över det jag har och betala skulden i min bar

Jag drog upp den sista spadern som jag dittills hade gömt
men att ha en relation med fadern kunde jag ju lika gärna glömt
så jag fortsatte att supa och plåga min gitarr
fast mina tankar kändes djupa så var jag bara flaskans falska narr

Jag satt kvar vid denna baren som gjorde mig till den jag är
som gav mig alla svaren även om det aldrig var nån där
satt kvar och höll så hårt i glaset som om det skulle sprungit bort
och förstört hela kalaset och lämnat mig i ett liv så torrt

Jag ville aldrig nånsin lämna detta introverta hål
som lät alla mina murar rämna (om än med hjälp av en smula alkohol)
så jag hänger framför kranen som tappar upp ännu en gång
och jag sjunger liksom svanen min allra sista sång

Från en helt annan epok

Johan Petrén 1