Steve from the Retro Man Blog and Adam from The Jetsonics are joined in the Pod by the legendary Rock Photographer Paul Slattery. Throughout the series we will play and discuss some hidden gems and rare nuggets from Punk Rock, New Wave, Power Pop, Soul, Psychedelia, Mod, Garage Rock, Ska and Reggae from house-hold names to new and unsigned bands. There will be reviews and reports on gigs and music related events featured on Retro Man Blog such as book launches and exhibitions. We'll also be inviting in various Special Guests from the world of music - including Musicians, Bloggers, Photographers and Artists, to discuss their work and their influences. Retrosonic Podcast has a valid PRS Certificate.

Uddevallabandet Förr startade 2012 och redan samma år släpptes kassetten "Är det bättre nu?". Året efter togs ett kronologiskt steg och en LP vid namn "Förrsta" spelades in. Eftersom dom missade någon utgivning 2014 kom det ingen CD så nu har steget kommit till att endast ge ut nya skivan digitalt (än så länge i alla fall).

"Lucy" går i samma Förrspår som tidigare och fortsätter att gå upp för rockgatan, ta in på en sidogata av psykadelic, gå upp för kaostrapporna, knacka på proggdörren, sätta sig i punksoffan, tända en hårdrockscigg och öppna en bluesöl med typiska ibland svårgreppade låtuppbyggnader, lika lekfulla bas och Malins hårdljuva sång.
Men lite mörkare, lite gladare, lite bittrare, lite hoppfullare, lite mer struktur, lite mer kaos, lite snabbare, lite långsammare, lite mer stoner, lite mer progg... Helt enkelt, mer Förr.

"Lucy" är inspelad och producerad i egen regi men tackas ska ändå: Yngve Iseland för hjälp vid truminspelning, Robert "Strängen" Dahlqvist för extra gitarr på "Jag vill ha allt", Roger Myrehag för extragitarr på "Ingen Cyanid", forne basisten Kent Andreasson för bas på "Vart ska du nu?" och grundbas på "Tydligen", Rikard "Sterile Hermaphrodite" Elofsson för mastring och naturligtvis Er som vill lyssna.

“Des oiseaux de nuit au chant hypnotique et transcendant”. Si la mélancolie ne semble pas faire bon ménage avec l’ambiance électrique et fiévreuse d’un live, les Indigo Birds nous prouvent pourtant qu’une telle osmose est possible !
Leurs mélodies fiévreuses et tourmentées, interprétées par une voix délicatement impure et naturellement profonde, vadrouillent sur une rythmique ciselée et énergique.
Ces rythmes imprimés par les quatres musiciens, qui s’échangent à tour de rôle les instruments, prennent leur inspiration dans un trip-hop perturbé par une énergie résolument punk, mais toujours éminemment poétique.
Une musique singulière, où peuvent se rencontrer simultanément Nick Cave, Portishead ou encore Arcade Fire.

Followers of MorTove