Nightlife

Soul Breaks

Man is available now on 
iTunes: http://goo.gl/hlubB6
Spotify: http://goo.gl/8Jhn4m
Deezer: http://goo.gl/B2V4dn

Man is taken from Lisa Alma's album Sweater, released 21st April 2015 on Dumont Dumont, Minty Fresh and NO FOREVERS.

The 'SWEATER' LP is now available to pre-order!
UK: 
http://www.roughtrade.com/albums/92055
Germany: 
http://www.hhv.de/shop/de/artikel/lisa-alma-sweater-414356
Sweden:
http://www.bengans.se/Product.aspx?skivkod=1321824&section=music

 "Lisa Alma’s new single “Man” is a shivery piece of electro R&B." // Under the Radar

“It's got juicy plastic beats laying firm foundations for tinkled ivories galore and her '80s croon - it's as atmospheric as The XX , but as melodic as any Top 40 pop import. "Man" is a slick offering, bordering synthfunk and late-night disco; this is the kind of afterparty groove babymaking.fm (not a real station) needs to sandwich between Marvin Gaye and Barry White.” // The Line Of Best Fit

"“Man” comes off like a broody ’90s pop song (Think Sinead O'Connor and Annie Lennox ), but then it does so much more. Lisa Alma’s trance-inducing vocals weave between atmospheric palpitations and a supporting melody that sounds like everything you feel in a Spike Jonze movie. She brings you deeper and deeper into her melancholic electronica, and when you finally arrive at the apogee of all her musings, it’s like you’re looking up at a lightning storm from ten feet under water." // All Things Go

http://dumontdumont.com/artists/lisa-alma/

Official Video: http://goo.gl/flzwlD

www.lisaalma.com
www.facebook.com/lisaalmamusic

Lisa Alma - Man

Colin Stetson and Sarah Neufeld - "The sun roars into view"
from 'Never Were The Way She Was'

available 28 April January 2015 on Constellation:
cstrecords.com/cst113

Never were the way she was

Colin Stetson and Sarah Neufeld • "The sun roars into view"

við spilum endalaust

The Hawk Is Howling

Scotland's Shame

Stranger for Gord

Reward on Moozar : http://reward-my-music.com/26600 Jag vet inte vad du förväntar dig av en ny skiva med Anna von Hausswolff. Ännu mer av den gotiska, mörka och spröda balladkänslan som präglade hennes debutalbum Singing from the Grave? En serie lättnynnade melodier anpassade till samtidens radioformat? Eller något äventyrligare, farligare, mer oberäkneligt?

Det sistnämnda har funnits där hela tiden, ända sedan Anna von Hausswolff började göra sina soloframträdanden runtom i Göteborg kring 2007-08: det kraftfulla, motsägelsefulla, dubbelbottnade som fick sångerna att om och om igen ta oväntade vägar.

Men på Ceremony har själva friheten hamnat i förgrunden, i musikens absoluta centrum. Det är verkligen en radikal förändring som gör både sångerna och ljudbilderna större, vidare, djupare, flyktigare, skarpare. Musiken stiger liksom till väders, som i det makalösa slutet av ”Goodbye”, där klangerna vandrar stegvis uppåt, allt högre, i sångens egen himmelsfärd.

Konstigt att ingen kommit på tanken förut: att använda kyrkorgel som huvudinstrument i popmusik. För omedelbart när man hör det, exempelvis i de betvingande Beach Boysharmonierna som bildar grunden i sången ”Mountains Crave”, framstår orgeltonerna som lyckobringande klangrum. Ja, det är en fantastisk frihetskänsla som etableras och erövras, som om kyrkorgeln vore den perfekta synten, en fantasimaskin med obegränsade uttrycksmöjligheter.

Att genrekategorisera den här musiken känns bara dumt. Poängen är ju att sångerna tillåter sig att vara allt på en gång, och att kyrkorgeln blir själva bekräftelsen av denna komplexa och samtidigt omedelbara närvarokänsla. ”It’s all there, it’s all there”, sjunger Anna von Hausswolff, och så är det: alla tider är närvarande, den barockvärld som födde Bachs koraler och det dova mörker där de utdragna, råa droneklangerna hittar sin kraft, och här möts världarna på de mest förbluffande vis.

Musiken säger att vi är mångtydiga varelser, och det är precis så det har känts när jag gått omkring i flera månader med de här sångerna i lurarna. Sångerna förflyttar sig obehindrat från det ena till det andra, och har en märklig förmåga att glida ihop med landskapet eller rummet. Det finns en förtröstan och ett lyssnande till ljusets och tidens skiftningar, och det är detta som gör musiken så stor och stark. Den ändrar sig oupphörligt, den är helt fri.

Magnus Haglund
Författare och kulturskribent

Anna von Hausswolff - Mountains Crave

Lies

To celebrate Brazilian singer and composer Caetano Veloso’s 70 birthday, Beck contributed a cover of “Michelangelo Antonioni” to the album A Tribute to Caetano Veloso.

Michelangelo Antonioni

2020 (Archie Pelago Remix)

SUUNS - "2020 (Archie Pelago Remix)"

The real Secretly Canadian, an independent record label based in Bloomington, IN.

SUUNS - "2020 (Archie Pelago Remix)"

Secretly Canadian

Recent comments

Primal Cosmologist

Paola De Luxe Cipolla

aispeak

Jonathan Romo

Related tracks