85 procent av Warszawas byggnader förstördes under kriget. Hitlers order var tydliga: staden skulle utplånas. I återuppbyggnaden efter kriget var stilar och arkitektur ett ämne som berörde alla. Lika självklart som guld i Alaska, skrev Leopold Tyrmand. Här fanns nu tabula rasans, det rena bordets, möjligheter. Att få starta på nytt. Att resa sig, och ta revansch.

I den gamla staden orkestrerade kommunistpartiet en rekonstruktion av 1700-talets palats och adelshus. Den gamla stan byggdes upp på ett sätt som det aldrig hade sett ut. Det var det förindustriella Warszawa – upplysningens stad, en stad ännu orörd av 1800-talets kapitalismen och industriarbete. 1800-talet var helt utbländat. I övriga staden rådde både modernismens och stalinismens storhetsperioder; de utkämpade en kamp som präglade Warszawa i grunden. Det blev en strid med livsfarliga ställningstaganden, ideologier som kunde knäcka yrkesmänniskor och ge dem yrkesförbud.

I Wola – där det judiska ghettot låg – kan man i dag se gator försvinna och dyka upp igen efter några hundra meter. Det är spåren av den stad som inte byggdes upp alls. En stadsdel som efter kriget blev en spelplats för socialistisk planering med nya fabriker och på 1990-talet, i det postsocialistiska Warszawa, för spekulationsbyggandets fulaste sidor.
I vägkorsningar står minnesstenar över de mördade i massakern i Wola. Tomterna är fortfarande obebyggda som om stadens fantomer ännu stod ivägen.

På andra sidan floden Wisla ligger Praga. En helt annan stad, som klarade sig till stora delar från förstörelsen, där står husen och fabrikerna från 1800-talets fortfarande kvar. En stadsdel som inte fick plats i berättelsen om det nya Warszawa efter kriget men som nu hamnat i centrum av den nya generationens drömmar om en hel stad, en stad som är gemensam och inte egocentrisk och kapitalistiskt vulgär som 1990-talets. En stad som omfamnar alla stilar – till och med det stalinistiska Kulturpalatset. En stad där stilar inte längre tillåts styra berättelsen, utan är delar av den gemensamma historien. I en stad som vill bli vän med sina fantomer.

#Warszawa – stilarnas förtryck och frihet

MRF-"Bevara Monarkin"

Diminuerat

This song embodies a strange feeling that something fishy is going on.

Strange

Guitarman "Leaving Orbit"

Convalesent

Moins

From the 2014 album "Glashus", Thomas Gunillasson. I wrote this song in a hotel room in northern Finland. I tried to capture the northern mood and the darkness of my childhoods cold winter nights.

Guitarman "Blitzter"

TheMooze