Loco Nordin Capable of being observant >>> insclife

What a morning, monday fusion morning at Kutt.Air. all stages are closed, some tired ravers go to bed, some to the Wackstelzen Stage to kick the last pills, but some open up their ears and come down with fine tunes out of the jukebox from @sui_so and Parole Emil!
Sorry to the Kutter Crew, we didn't ment to breake the ravy mood so fast, but there was this guy, passing us a huge spliff right in the beginning. From there on, our way was paved.... 
A session to brush the auditory canals free from the constant bass of the last days.

Fusion Festival 2022 - Kutter bei die Fische - Sui b2b Parole Emil!

A poem describing a migraine attack, in Swedish.

TEXT:

När migränaurans mareld smyger upp
bakom medvetandet
är jag inte beredd

kan inte formulera

tänker på fåglar,
det är fågelräkningsdagar
och förintelseåminnelse
och jag minns inte att grönfink heter grönfink
eller att Theresienstadt heter Theresienstadt

och inser att jag är i en attack,
men trots stor ansträngning
kan jag inte minnas att migrän heter migrän

blir orolig och kall,
men inte panikslagen

känner mig tillspillogiven, kölhalad
- men är långt från dessa ord

Jag känner gången av detta,
det lyser och blixtrar
i synfältet,
synen viker domnad

Det gör mig lättad,
för det bekräftar migränens aura,
och en stelhet växer i mitt sinne
medan anatomin
sakta
stelnar 
i en antik statys fångenskap

Jag är surrad vid en osynlig totempåle,
avigheten brusar i min tomhet,
orden är okända varelser
som tumlar, kluvna och halva
som konstellationer och järtecken
omkring mig

Språket avfolkas,
orden skramlar bort
som burkar förstrött sparkade
över en parkeringsplats
vid en ICA-butik
i en landsortsstad
där perceptionen domnar
utom synhåll

Jag är bergskedjan som nöts ner i sanden
över högplatån Cievrraláhku,
lika hård, lika eroderad,
minnet genomsållat
av vita fläckar

Jag häver mig upp, kryssar
på kvarvarande ord 
som rasslar ur sina förråd,
min dag omgiven av glömda namn;
barkbåtar i en barndom

Jag griper efter de närmaste,
ger upp andra;
Laksmi Shankar sjunger i bakhuvudet;
Raga khafi,
utan riktningar, utan adresser eller uppfostran

Drar på P1,
lyssnar ordlöst
till en trygg röst,
men hänger inte helt med
i radioröstens resonemang;
har stora luckor i språket,
men tonen känns trygg,
som flockblomster
i ett sanatorium

Jag håller P1:s lugn
tätt intill mig,
är en hjälplös, upplöst
någon

Laksmi Shankar sjunger i mitt ansikte;
Raga khafi, full med kärlek
och hälsningar från Kuan-yin,
barmhärtighetens bodhisattva Avalokiteshvara
och Dalai lama

Med mina  identifikationer avflagnande,
”I'm going, I can feel it”,
letar jag i medicinlådan,
vet att jag brukar ta något
vid mina migränattacker,
men minns inte namnet på tabletterna,
chansar ändå på Ipren;
det låter bekant i min mun
när jag läser högt på burken och lyssnar
till min avlägsna, ekande röst,
som i ett minne, en svag erinran

Laksmi Shankar sjunger

Jag minns plötsligt namnet Diklofenak,
men det låter fientligt,
som ett ormbett i ormbunksskogen,
och på ett snett, vint sätt vet jag
att jag inte vill ha den medicinen,

lyckas med lite besvär sätta på vattenkokaren,
tar en mugg pulverkaffe,
skippar frukost,
som känns alldeles för komplicerad,
hittar med ena ögat en fågelbok,
bläddrar,
påmind om grönfink, blåmes, talgoxe;
uttalar dem, de tar plats i min mun,
känns vartefter alltmer bekanta

Blixtrandet i ögonvrån viker sakta,
och jag vet
att mer och mer av intellektets innehåll
ska svalla tillbaka
och plötsligt finnas på plats när jag söker,
och jag ska minnas nötväckor
och det Theresienstadt där min svärfars mor
mördades

Laksmi Shankar sjunger
Bhajan de Mira: Raga bharavi,
röst svävande i tröst, omtanke,
röst som står högljudd omkring mig,
till försvar,
viker inte; jag känner mina händer återvända,
mitt ansikte öppnas mot vintersolen

men jag vet hur tunn hinnan av det välbekanta,
det familjära, är;
hur allt jag svänger mig med
ligger löst i blåsten,
utan garanti, utan rep, utan stegjärn;
lätt förgånget;
och jag kan utan vidare
förlora det jag känner som mig själv;
sjunka tillbaka i det opersonliga,
det kosmiska,
Guds anonyma ensamhet,
på jakt efter ett jag i alla människor

Migrän och Schizofreni
är penselföringar
för det abstraktas konst,
bortom varje dagligvara, varje persona,
och även det konkreta är abstrakt;

en slags hänsynslös overklighet,
gräll bakom det påstådda

MIGRÄN (en attack)

MIGRÄN (en attack)

Installazione sonora per il micro festival di Architettura e Design _ Festival dell'Abitare: Memoria e Riuso. Padova 15 Maggio- 3 Giugno 2024. Festival a cura di Pietro Bolgiana e Silvia Codato.

Trame ( versione 12Maggio2024)

En vue d'un projet autour de texte d'Henry Koek, nous avons fait deux séances, l'une le 22 l'autre le 23. Le 22, nous avons juste jouer, sans que je connaisse les textes. Le 23, Henry a choisi et expliqué les textes, et noius nous sommes mis d'accord sur quelques éléments musicaux, juste deux ou trois mots.
Cet extrait est ici pour une courte période. Il sera retiré d'içi une à deux semaines!

musiquepoésie

GOM EXTRAIT DE LA SÉANCE DU 23 DÉCEMBRE

On 28 May 2006 I recorded the birds in the great castle park at Tista Castle in Sweden; a place where Greta Garbo spent much time. This is the first of a few such recordings from that park.

Tista Ornithology 1

Tista Ornithology 1 (0225 AM - 0344 AM)

Tista Ornithology 0225 AM - 0344 AM

Quest (2011-12) - viola & saxophone
Music written to accompany a dance for dancer Miranda Wheen choreographed by Martin del Amo
Premiere performance from Chronology Arts' 'Synchronicity' (February 2012)

Quest - Alex Pozniak

eliska (and the falling stars) : written and read by @megwaf - inspired by the #vss365 prompts during March 2019

eliska : written and read by @megwaf

Part of a new Album of GOM : Energy Confinement Fusion 

Christophe Meulien & Henry Koek  You can find the Album on
https://gommusic2.bandcamp.com/

Contact  remote collab Henry Koek & Christophe Meulien / GOM

In the fall of 1988 I sent Sune Karlsson a package with some recordings I'd done for fun, of another friend's electric razor, me playing with some forks, plus some other household items. He reacted with a massive recording spree in his tiny apartment in Danderyd, Stockholm, recording 12 hours of household sounds. He called the collection PHONIA DOMESTICA. This  is a sample with a vacuum cleaner and a newspaper.

ANEMONIA E

This is the first in a series of my own recordings of my diaries, starting with this one; the first one, from the summer of 1963, when I was 14 years.
I kept my old diaries meticulously over the decades, and recently I began scanning them into pdf-files. That gave me the idea to record them. I hadn't opened these books in 57 years, and it proved a revelation to me, like having a rendezvous with myself over these decades; a magic feeling.

1963 - DAGBOK 1 / Diary 1

„very sad ‚amusic‘ (sound art), a sounding SCHWITTERS“
This is a quotation from a letter of Nam June Paik to Dr. Steinecke (8th December 1958). Paik tried to do music (or better: ‚amusic‘) in the spirit of Kurt Schwitters.
Perhaps Schwitter's "Merzkunst" is sometimes melancholic, but never really sad, however it never lacks of playfulness.
This installative sound collage tries to be "faithful" to the spirit of Schwitter's art. Not at least also using materials from his epoch. Doing sound art with acustic garbage, but not only…
Schwitters is been a master of collage and assemblage.
He said: „Merz means to create relationships, preferably between everything in the world“.

Cover image - Kurt Schwitters, Collage (1944)

Theatrum Phonosophicum
(© Leopoldo Siano & Shushan Hyusnunts, 2020)

https://arefoundation.com/en/the-magic-of-collage

sehr traurige „Amusik"  (Tonkunst),  ein klingende[s] SCHWITTERS  [excerpt]

Biker, hiker, poet, skier, sound artist, photographer, FORMER horse rider, retired crime investigator

MIGRÄN (en attack)

Ingvar Loco Nordin

Recent comments

Abigail Marshall

Related tracks